- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
125

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Den halländska stranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

många exempel härpå. Men mängder av sand föras också in
i bukten på andra sidan hörnet, både av böljegången och av
de strömmar, som där uppstå.

Vattnet i bukten sättes självt i cirkulation genom de
ingående strömmarna längs strandens flankpartier. Pulserande efter
storm och stiltje, och i den led som kustförlopp och
vindriktning bestämma, sveper vattnet vidare efter innerstranden. Det
är strandströmmen där, som modellerat Sydhallands öppna
sandstränder och givit dem deras matematiskt regelbundna
bågkonturer.

Laholmsbukten är ett av vårt lands mest storslagna exempel
på en strömkarusell av detta slag. Från dess båda fångarmar
för den inbrytande sjön — från Hallandsås milslånga, raka
klippkust i söder och från den bergiga och steniga
Söndrumsstranden i norr — pressas vid rätt vindriktning
bottenströmmar inåt, laddade med sand och avlastande denna innerst i
bukten. Och där går igensandningen snabbt. På sina håll ha
sedan 1800-talets början landremsor av ända till ett par hundra
meters bredd nybildats. Strömsystemet och dess växlingar efter
olika meteorologiska förutsättningar är icke utrett. Men
åmynningarnas form registrerar i stort de rådande strömriktningarna.
Längs större delen av strandsträckan — alltifrån Stensån längst
i söder till Genevadsån i norr — äro alla åarna i sina nedersta
lopp avböjda norrut. Här har tydligen sandtransporten från
söder varit den kraftigaste. Alldeles särskilt upplysande är
Lagan. På en sträcka av nära tre kilometer har åfåran sin
huvudriktning parallellt med kusten, och just vid »Lagaoset»
vittnar en på mindre än hundra år från söder utvuxen
strandsporre klart om sandtillförseln från detta håll. Fylleån, och
delvis också Nissan, stå däremot uppenbarligen under påverkan
av en kustströmning norrifrån. Konturen av Laholmsbuktens
sandstrand synes vara bestämd av två samverkande system av
strandströmmar, ett från vardera sidan av bukten. De båda
virvlarna synas mötas och förtona ungefär vid sträckans enda
bergiga parti, Trönningelandet. Och de äro så pass kraftiga,
att de hindrat buktens samtliga tillflöden, t. o. m. Lagan och
Nissan, att bygga ut normala deltan framför sina mynningar.
Nissan och Stensån, som mynna i var sitt av buktens hörn,
där huvudströmmarna ligga minst an och där en tendens bör
föreligga till uppkomsten av neutraliserande bakström innanför

8. stf 33.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free