Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Den halländska stranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är det för djärvt att antaga, att Galtabäckslagunen varit en
urgammal hamnplats, vars äldsta anor tillhöra den grå
forntiden, och vars dödskamp vi skymta i den äldre medeltidens
dunkla notiser om staden vid Gamla Köpstad? Är det inte rent
av troligt, att den verkliga orsaken till avflyttningen därifrån
varit, att hamnen, som var stadens upphov och raison d’etre,
börjat bli obrukbar? Är det inte rimligt, att köpmännen och
skepparne, när deras ort blivit förhärjad, sökte sig till den
närmaste likartade platsen i trakten, att de byggde sin nya stad
vid fjärden innanför Getterön? Men icke heller där hade de
räknat med igensandningen. Nu är det sannerligen ingen hamn att
hurra för vid Lindhov, där man ännu kan spåra »Gamla
Varbergs» stadsgrav o. s. v. Den hamn, som bevisligen funnits
även där, har Himleån slammat igen. Hur den såg ut på
1500-talet är visserligen obekant. Men veta vi verkligen, att kung
Eriks skövlingstaktik under nordiska sjuårskriget har hela äran
av att staden vid fästningen till sist anlades? Att Varbergs
historia åtminstone till någon del är strandens är nog otvivelaktigt.
Jag hade tänkt att nu mana fram några bilder ur den
halländska strandens även geologiskt talat äldre historia. Jag hade
velat tala om den tid, då havet i Halland nådde 10—20 meter
högre än nu, och då den åsliknande strandvall bildades, på
vilken de stora landsvägarna långa stycken gå. Samt om det ännu
äldre skede, då Sydhallands kust låg ute på den nuvarande
havsbottnen och det växte skog och bildades torv på bottnen
av Halmstads hamn, sex meter under vår tids havsyta. Jag
hade önskat, att vi skulle ha begett oss tolv årtusenden bakåt
i tiden för att se den skandinaviska ismantelns bräm löpa
längsigenom Halland och huru grusmassorna i Fjärås bräcka och
dess motsvarigheter av jökelälvarna tippades i havet längs
ismuren. Och vi skulle ha tagit tidens sjumilastövlar på och
tänkt oss tillbaka några miljoner år, till kritperiodens Halland,
till det halvt tropiska hav, som hade sin kust dels vid Hallandsås,
dels troligen också vid den brant, varmed skogslandet nu slutar
mot de öppna bygderna, och vars ammoniter, belemniter och
urostron vi kunna plocka i Gropemöllans kalkbrott vid Malen.
Men den halländska stranden är en svår förledare. Och vad
han hade att förtälja om sig själv och sina senare öden tog för
mycken plats, när det kom på papperet. Jag får trösta mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
