- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
157

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ew. Sterner: Lax och kraft

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Laholm. Sveriges största kraftbolag ha vi här — svenska staten
är ju en herre för sig med sina storstationer.

Vår tremilatrappa börjar alltså där Småland möter Halland
och slutar en mil från havet. Precis på gränsen ligger första
fallet, Majenfors, så följer Bassalt och sedan Knäred med sina
tvenne stup. Vartdera av de fyra fallen håller ett tiotal meter
i höjd och ger från 6 000 till 10 000 hästkrafter. Femte forsen,
vid Skogaby, är något större och ger 16 000. Som facit få vi
50 meters fallhöjd, lågt räknat, och 50 000 hästkrafter från fem
arbetare med summa sexton strömsnurror.

Så komina sexan och sjuan. De två ge mycket mera än de
fem tillsammans: tre turbiner lämna 60 000 hästkrafter.
Nummer sex i raden kallas Karseforsen och är den starkaste av
Lagans sju arbetare. En väldig dammbyggnad sätter krokben
för floden, spärrar flödet ovan fallen och vräker allt vatten —
via en kanal på halvannan kilometers längd — förbi forsarna.
Genom två jätterör av betong ledes Lagan ner till två turbiner.
Härmed har forna fallhöjden, 15 meter, nära nog fördubblats.
Och Karseforsens »botten» blir inte en bädd av sten utan av
stål, ett dubbelaggregat som ger 44 000 hästkrafter.

SAGAN OM SOLEN OCH DROPPEN,
SNURRAN OCH KRAFTEN.

De fria, fräsande forsarna äro bortsopade. Sydsveriges stoltaste
vattenfall, det ståtligaste söder om Trollhättan, har tystnat och
sinat. Karseforsen lockar inte längre med brus och brak, med
skumstänk och jordskalv; klippstupens glattslipade hällar och
hålor ligga torra och tomma och stekas av sommarens sol.
Men vårfloden kommer som fordom; då öppnas dammens valsar,
då dundrar forsen som förr, då störta vattenmassorna i
skummande kaskader utför gamla branten. En kort liten tid, några
veckor, får floden tumla om och rasa vilt.

Stopp! Slussarna stängas. Och strax tyglas ett halvt
hundratusental hästkrafter. Bakom tyglandet skymtar en sällsam saga
— om solen och vattendroppen, om mänskligt uppfinnarsnille
och teknikens triumfer. Gunnar Andersson har en gång berättat
den sagan i vår årsskrift — det gällde då Trollhättan — och
den tål att höras än en gång med ny tillämpning. Primus
motor är solen, alltid solen. Den strålade het över havet långt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free