- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
189

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Hallänningarna på Kattegatt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hallänningarna på Kattegatt

— Har di börjat dra?

— Börjar nu.

Så knäppa vi om oss och stövla upp. Motorn går på
frigång. Karbidlyktorna är tända, en midskepps, en på akterkant,
överflöda däcket med sitt klara, kalla sken. På styrbords bog
är en trärulle utriggad över ledstången, och mellan rullen och
masten är en planka uppsatt. Över plankan sätter sig Birger
gränsle, Karl står vid masten, Gustav vid lastrumsluckan. Arvid
i styrhytten vrider på ett hjul, ökar propellerbladens stigning
en aning. Båten börjar röra sig framåt.

Först är det förtöjningslinan som tas in, och bojen. Så börjar
länken.

»Sylvia» kränger och stampar hårt, kalla stänket yr över
däck. De grova, svarta sjöarna fräsa förbi med lysande
skumkransar. Rymden är rensopad och tindrande av stjärnor, hela
havsvidden i norr är fullströdd av blinkande ljuspunkter,
bojlyktor och lantärnor.

Birger, som sitter längst fram och något så när kan följa
länkens vindlingar i sjön, han ropar sina order till rorsman, order
om styrbord eller babord, öka eller sakta. Och långsamt och
säkert halas telnarna av tre par nävar. Garn efter garn
kommer glidande in över rullen, in över däck. Det är tunt till
att börja med, sedan allt tjockare, och vid mitten av länken är
garnen vita, raggiga av sill. Gummistövlarna sjunka allt djupare
i den hala, skimrande massan, som täcker hela däck, sladdar
fram och åter mellan brädgångarna efter båtens krängningar.
Fjällen glittra över armar och ben, över våta och blänkande
oljekläder. Den blandade, fräna stanken av nytagen sill och
drypande saltvatten besegrar den kväljande karbidlukten.

Det blir tusentals kilo, besvärligt att bärga på däck i den
hårda sjön. Vi öppna luckorna, vräka ned sista hälften i
rummet.

Klockan halv ett har »Sylvia» slutligen stångat sig fram till
bojlyktan och den sista donken skramlar mot ledstången. Arvid
snurrar på ratten, svänger och sätter full fart hemåt. De andra
sträcka på sig, gnida korsryggen, ta en åkarbrasa, stövla ned i
skansen och fräsa på kaffepannan, tina upp sina domnande,
röda nävar över köket.

— 3 000 kilo, tror Gustav, men Birger gissar på mer. Bra
sill är det också, stor och fet. En god fångst. Om nu bara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free