- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
194

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Varbergsskolan. När svensk konst upptäckte Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

franska landsorten, och utvecklade sig snabbt till teknisk
mognad och raffinerad förfining i färgbehandlingen.

Den märkligaste av de svenska konstnärskolonierna i franska
provinsen vid 80-talets början var den i Grez-sur-Loing, en
liten pittoresk by nära Fontainebleau i dep. Seine-et-Marne. Där
vistades under längre eller kortare tid bl. a. Carl Larsson, Karl
Nordström, Nils Kreuger, Robert Thegerström och Bruno
Liljefors, förenade till ett muntert kamratgäng i både arbete och
enkla nöjen. Man följde ett gemensamt konstnärligt program:
det gällde att i mjuka och blonda valörer skildra »ett hörn av
naturen, sett genom ett temperament» för att citera Zolas
naturalistiska maxim. Något av det läckraste och mest graciösa
i svenskt måleri härstammar från denna koloni, ej minst från
Nordström och Kreuger. Där sutto de unga artisterna i
skjortärmarna ute på fälten i det vita franska sommarsolskenet och
penslade fram de mest utsökta små poem om byns
trädgårdsland och murar, om grenverkets linjespel i ett ungt träd och
om blomkalkarna på ängen. Japanskt måleri var på modet
just då, och de läraktiga svenskarna i Grez tillägnade sig
smidigt dess lätta och luftiga delikatess. De blevo kosmopoliter i
sin konst, och vad de skapade under dessa år tål gott vid en
jämförelse med det bästa av dåtida europeiskt måleri i vad det
gäller charm och förfining.

Men den lantliga idyllen kunde ej vara beständigt. De måste
hem igen. Dels blev det smått om pengar, dels började de
längta efter andra motiv och uppgifter. Under senare hälften
av 80-talet återvände sålunda Karl Nordström och Nils Kreuger
till Sverige. Den förre bosatte sig först på Skansen i
Stockholm, men flyttade 1892 ned till sitt föräldrahem på Tjörn i
Bohuslän. Kreuger kom i sin tur att hamna i Varberg, där
han med ett kort avbrott 1889 var bosatt från 1887 till 1896
och dit han även återvände senare. Varför valde han just
Varberg? Helt enkelt emedan han inte kunde komma över någon
våning i Falkenberg, där han eljest tänkt slå sig ned för att få
arbeta i ostörd ro. Men i Varberg fann han en arbetsmiljö av
samma stillsamma och undangömda art, och ryktet om hans
lugna eremitage i den halländska småstaden lockade småningom
dit ett par av hans konstnärskamrater, Nordström och Bergh,
vilka bägge slogo ned sina bopålar där 1893 och stannade,
Nordström till 1895, Bergh till 1896.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free