Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Varbergsskolan. När svensk konst upptäckte Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats för något annat — och så går det ut över hela vida
världen. Här sparas inte på färg!»
Stundom kom mecenaten Pontus Furstenberg ned från
Göteborg för att inspektera arbetsresultaten, och en gammal
trotjänarinna i det hus, där Kreuger bodde, berättar, att även
konstnärerna Zorn, Hasselberg, Per Ekström och Carl Larsson
brukade hälsa på. Ett besök av den på sin tid mycket
uppburne Wagnersångaren Johannes Elmblad har särskilt stannat
i minnet. Vid en fest, som Berghs höllo för honom, roade han
sig med att spela gästernas karaktärer på pianot. Pauli och
Fåhrseus erinra sig i synnerhet den musikaliska teckningen av
Kreugers karaktär: först hörde man de trygga, regelbundna
stötarna av en doppsko mot stenläggningen — det var den
genuine småborgaren, som kom trippande med sin käpp — så
brusade där in ett fång takter ur Marseillaisen (Kreuger hade,
liksom många av kamraterna inom Konstnärsförbundet, vissa
radikala sympatier), men snart nog förtonade revolutionsbullret
och man hörde på nytt borgarkäppens taktfasta dunk mot
gatan. — Ett mera burleskt inslag i sällskapslivet utgjorde
slutligen skulptören Ingel Fallstedt och hans hustru Lalla. Berömd
är Fallstedts replik vid det nattliga tillfälle, då kolonien på
hemväg från en fest hos Berghs stannade framför ett envåningshus,
där en massa människor syntes röra sig i de upplysta rummen.
»Ser ni inte, vad de ha för sig, sade Fallstedt, det är
good-templarlogen, och nu springa de omkring så där för att bli yra
i huvet!»
Vad var det nu, historiskt sett, som skedde i denna
provinsiella artist-idyll? Där upptäcktes Sverige, skulle Ludvig
Nordström svara. Men det gick inte i en handvändning. Till en
början fortsatte man att måla franskt, så i synnerhet Kreuger.
På hemväg från Frankrike hade han 1886 gjort ett uppehåll
i Holland och målat kustmotiv med snäckfiskare och hästar på
stranden. I Varberg fann han likartade motiv. Strändernas
klippor och sandrevlar, vilkas vattenpussar speglade himlen och
där kor och får strövade omkring på magert bete, lågo genast
tillrätta för honom och han målade dem i förmiddagsljus med
lätta, ljusa, gråtonade valörer — det blev ett elegant
friluftsmåleri i helt och hållet fransk anda. Eller han valde ut
gråvädersstämningar, då valörerna tjänstvilligt gledo samman i en
silvrig helhetston, eller målade små vinterstycken med ett si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
