Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jöran Sahlgren: Namn och bygder i Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först tolkats av den geniale språkforskaren Fritz Läffler i Svenska
landsmål 1894. Han återfinner i Fjäre det fornnordiska ordet flara
»strand» och menar att Jordanes’ folkslagsnamn fervir är detsamma
som fjårebor (d. v. s. »strandbor»).
Läfflers översättning av flara är rätt godtycklig. Ordet flara
betecknar nämligen ej strand i allmänhet utan sådan mark, som tidvis
är översvämmad av vatten, tidvis är torr eller halvtorr. Särskilt
begagnades ordet för att beteckna ebbstrand. Fjäre härad har sålunda
ej fått namn av att det låg vid havsstranden utan av någon
sankmark, som vid flodtid eller då vinden låg på, var täckt av havsvatten
och eljest var torr eller sumpig. Så har en längre tid varit
förhållandet med slätten mellan Kattegatt och Fjärås bräcka. Vid denna
tid, som troligen motsvarar bronsålderns slut eller järnålderns tidigare
skeden, har sannolikt Fjäre och dess innevånare fervir »fjäreborna»
fått namn. Om Fjäre är böjningsform av ordet fiara eller pluralis
av folkslagsnamnet fervir är ovisst. Likaså om Fjärås ursprungligen
betyder »åsen vid fjäran» eller »fjärebornas ås». Läfflers antagande att
fervir varit namn på »bebyggarna av norra Halland och södra
Västergötland (ungefär Älvsborgs län)» saknar delvis stöd. Deras välde torde
näppeligen omfattat mera än norra Halland. Från västgötarnas rike
skildes det genom den stora gränsskogen Mark. Ordet mark betecknar
i gamla ortnamn vanligen just »gränsskog». Man kan jämföra namnet
Markerna, som bars av västgötarnas gränsskogar mot Norge.
Den gamla landsvägen mellan Viken och Skåne gick i norra
Halland under forntiden ej som nu utefter kusten. Den gick, som Gunnar
Ahlberg i två förträffliga uppsatser1 visat, inne i landet över Lindome,
Fjärås, Frillesås och Veddige och passerade Viskan vid Asbro.
Veddige och Åsbro ligga i Viske härad, som förr hette Viskardal
och har fått sitt namn av ån Viskan.
Från Asbro gick vägen alltjämt kantad av fornlämningar vidare
till Torpa och Lindberg i Himle härad. Detta härad, som på
1200-talet kallades Henöflse, har troligen fått sitt namn av läget kring Himleån.
Hallands tredje härad norrifrån räknat heter Faurås. Det är
uppkallat efter Faurås by i Vinbergs socken, vilken by tidigare hette
Fardhus. Namnet betyder, som J. Kalén visat, »ån Fardhs os (d. v. s.
mynning)». Byn ligger vid Ätran intill mynningen av ån Lillan, som
tydligen förr hetat Fardh. Fardh är ursprungligen sannolikt ett ord
med betydelsen »å», bildat till verbet fara. Samma ord har troligen
en gång varit namn på Sävjaån vid Uppsala att döma av namnet
Fålebro (av Fardharbro?), som bäres av en bro över ån. Faurås var
förr kungsgård och var innan Falkenberg kom till säkerligen
häradets tingsplats och huvudort.
Nästa härad heter Årstads härad, och det har fått sitt namn av
Årstads socken och by. Halmstads härads namn är ändå lättare att
förklara. Att det fått namn av det gamla Halmstad, det nuvarande
Övraby, är tydligt.
Resa vi fortfarande söderut, komma vi till Tönnersjö härad (på
1 Tryckta i Halländsk bygdekultur (1925) och Vår bygd (1927).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
