Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albert A:son Sandklef: En halländsk föregångare till Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En halländsk föregångare till Artur Hazelius
der som då. Det hundraåriga sänglinnet är än i dag lika glänsande
vitt — men så begagnades det inte i vardagslag förr i världen. Samma
förnämliga bänkalängd i dukagång och rödlakan som förr hängde
på väggen över de väggfasta bänkarna hänger där än i dag, och på
hyllorna stå samma tennfat mot samma hängkläden i opphämta. De
väggfasta sängarna med sitt sängskåp och de väggfasta bänkarna bruka
väl vanligen följa med och finnas kvar i gammelgårdarna, men att allt
löst bohag finns kvar från mer än ett sekel, det hör till
sällsyntheterna, om det inte rent av är unikt. Här står vid stugans
östgavel ett skåp, gjort för stugan och sneddat vid ena sidan för att
passa till takets fall, och vid norra långväggen står en målad soffa
från 1800-talets början. Det hela ger ett intryck av att husets folk
nyss varit här inne men gått ut tillfälligt, det verkar levande hem
på ett sällsynt sätt för att vara gammelgård.
De gamla ägarna av Kulsegården ha synbarligen haft sinne för
poesi, om man får döma efter de talrika versifierade inskriptionerna.
Förutom den visa sentensen: »Ro bekommer icke väl förrän du
behöfver den», återfinnes inuti en av sängarna följande:
»Skall helsa och skall kassa ej ta slut
Då stig i gryningen ifrån ditt läger
Och lyktas så vid åtti år ditt lopp
Sätt på din plåt att fyra steg du opp.»
Alfred Bexell hade emellertid, såsom ovan antytts, många andra
föremål än de som passade i stugan, men de förvarades på annan
plats, en del på häbbarsloften och en del på annat håll. Stugan
fick därför stå som en verklig gammelgård med allt vad därtill hörde.
Den blev aldrig ett av dessa onaturliga kuriositetsmuseer med
stenyxor i bondens högtidssal.
Att Bexell verkligen själv klart fattat uppgiften att i ursprungligt
skick konservera ett gammalt halländskt hem framgår, förutom av
hans egna dispositioner, av ett samtida vittnesbörd i en tidning, där
en av hans vänner skrev om honom och hans stuga bl. a. ». . . . han
afsåg icke att skapa ett museum, der allt skulle vara att återfinna
i skåpet nr. det och det, på hyllan littera den och den. Utan han
ville mana fram det gamla lifvet ur dess graf, han ville att
åskådaren skulle kunna säga till sig sjelf: ’Så hade Alfred Bexell haft det
omkring sig om han lefvat förr i tiden’. Och han lyckades äfven
deri. Såväl bålastugan som dess samlingar äro ett uttryck för en
sida, och dertill den icke minst anmärkningsvärda sidan, af Alfred
Bexells ovanligt utpreglade personlighet.»
Vi ha ett sällsynt, kanske enastående tillfälle att kontrollera huru väl
Alfred Bexell vårdade sin stuga och huru pietetsfullt han återställde
det skick den ägde, då han köpte den. Det tinnes nämligen tvenne
målningar, föreställande interiören av Kulsegårdens ryggåsstuga från
1870-talets början, utförda av en harplingebo, dövstumläraren
Nikolaus Salomon Nanzén. Denne man hyste liksom Bexell ett levande
intresse för allmogekulturen i sin hembygd, och han hade icke obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
