- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
223

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Joh. Kalén: Heliga platser på Hallandsgränsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Heliga platser på Hallandsgränsen

boningsplatser och tillhåll för mystiska väsen, vilka i senare tid lånat
namnet dvärgar. Denna folktro går tydligen i sin ordning tillbaka på
den dyrkan av fädernas andar, som ju bevisligen varit ett av de mest
bärande momenten i våra äldsta kända religionsformer.

Två km söder om den stora sjön Lygnern ligger på gränsen
mellan socknarna Förlanda och Tostared ett gränsmärke med namnet
Mosskulle (Musskulla, 1554). Där är det också en forngrav, som
utgjort själva märket. På kullens topp fanns nämligen ända till på
1870-talet ett väldigt bronsåldersröse. Det är numera fullständigt
spolierat. På Mosskulle har bygdens ungdom sedan urminnes tider haft
platsen för sina påskeldar. Dit har sålunda lokaliserats en mycket
gammal hednisk kulthandling, som för våra förfäder haft en
synnerligen stor betydelse.

På gränsen mellan nyssnämnda hallandssocken, Förlanda, och
grannsocknen Surteby finnes ytterligare en forngrav, som fått tjänstgöra
såsom gränsmärke. Platsen hette 1554 Stenkistann men kallas nu
Kistebacke. Märket utgöres av en hällkista, vilken dock är rätt illa
åtgången. Takhällen är för länge sedan vräkt åt sidan, och en av
de nedramlade hällarna har blivit rest på ända mitt i graven och
får nu uppbära funktionen av råsten.

Nära den punkt, där Halland, Småland och Skåne sammanstöta
på gränsen Hishult—Markaryd, påträffa vi ännu ett fall, där en grav
från stenåldern blivit använd såsom gränsmärke. Det heter
Örnakull (Örnakull, 1554, Årnakulla, 1603). Av listan från 1603 få vi veta,
att »Årnakulla är een Jordhögh och Graffwet uthi», och en karta
från slutet av 1700-talet säger: »Örne Kull En fyrkantig grop i Jorden,
Hvilken är stensatt». Det kan således inte vara något tvivel om, att
en gammal grav, tydligen en hällkista, även här fått utgöra råmärke.

Heliga platser av annan art förekomma också utefter
hallandsgränsen. I Förlanda socken ligger intill västgötagränsen en by, som
heter Håkälla (Håkiella, 1554), upptagen som gränspunkt. Namnet
betyder »den höga källan», och man tar nog inte fel, om man utgår
ifrån, att den källa, som givit byn dess namn, och kring vilken den
vuxit upp, från början varit en helig källa, en offerkälla, som
tilllagts magisk kraft att hela krankheter.

Helgaberg (Hselghoeas, 1231) ligger numera inte på gränsen utan
helt inne i Västergötland, i Älvsereds socken. Avståndet är dock blott
en halv km. Betydelsen av namnet är ju klar: »det heliga berget,
den heliga åsen». Här ha vi sålunda ännu ett fall, där forn kult
varit knuten vid en gränspunkt. Älvsereds kyrka låg förr
omedelbart intill Helgaberg och ändå närmare gränsen — numera är den
flyttad för att komma mera mitt i socken.

Halland, Västergötland och Småland sammanstöta i den betydliga
sjön Fegen. Namnet betyder äldst »dödsinvigd» och är samma ord
som det nuvarande feg, fastän detta ger en annan mening.
Säkerligen har sjön ansetts såsom helig, en de dödsinvigdas sjö, i vilken
människor kastats såsom offer åt vredgade gudamakter.

På gränsen mellan Torup i Halland och Femsjö i Småland 1ig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free