Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Mina vildgäss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade icke hur många där voro, men det måste ha varit minst
en tio stycken. Hade jag blott vetat att det var halvvilda gäss,
kunde jag kanske ha smugit mig närmare. Jag sköt på 130 meter
med hagel. En av dem föll, i det den vacklade från den ena
sidan till den andra. Det var en vacker gås, den vägde 2 kilo
500 gram. Den hade ett gott späcklager.
Denna lilla flock såg ut att vara trött, ty efter att den hade
flugit ett par hundra meter gick den ned för att vila. Jag var
så förtjust över att jag hade fått en gås i min jaktväska att jag
icke mera bekymrade mig om de andra. Jag hade aldrig förr
i mitt liv skjutit en gås, och där i trakten blir det icke nedlagt
en om året. Jag tackar mycket för belöningen. I konvolutet
finner Ni ringen, som gåsen bar......»
Då var det alltså med all sannolikhet min lilla flock som på
egen hand rest så långt ut i världen. Ty där voro ju enligt brevet
»minst tio», alltså lika gott elva eller tolv. Vem visste för övrigt
hur många av syskonen redan på vägen ditned hade glatt
människorna med sitt »goda späcklager». Det varade icke länge, så
kom nästa rapport. Den var från »Institut de Recherches
Agronomique i Versailles». Det var förnämt så det förslog. Det
meddelades helt kort att en fransk jägare hade skjutit min gås
nr 12 »sur les alluvions de la Seine».
Denna underrättelse gjorde det ännu mera sannolikt att det
vid Royan var min lilla flock, som hade hållit samman på den
långa resan. Först miste de en medlem av familjen vid Seine,
så en vid Bordeaux.
Vart hade de väl sen tagit vägen? En svensk tidning sporde
mig om detta, och jag kunde blott svara att efter min
övertygelse hade de styrt kosan till de berömda marismerna vid
floden Guadalquivirs utlopp i södra Spanien. Där hade jag själv
en tidigare vinter under mitt sökande efter våra flyttfåglar sett
tusentals grågäss. Knappast tänkte jag då, att just en av dessa
gäss skulle bli skjuten just på detta ställe i Spanien två år
senare. Men vi skola icke föregripa berättelsen om deras öden.
Nu läto de återstående elva gässen icke höra av sig mer den
vintern. Under tiden flögo emellertid helt oväntat mina sex gäss
därhemma bort en dag mitt i vintern. Det skedde mycket
egendomligt.
I veckan före jul kom jag hem från utlandet och hade med
mig ett par sångsvanar. Det var redan sträng vinter. Havet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
