- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
274

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Mina vildgäss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utanför den hägnade vik, där mina vattenfåglar hade sitt
vinterhem, låg fruset ut till de yttersta skären. Under sista
natten hade det dessutom fallit snö, så att hela landskapet låg i
ett vitt hölje. På det djupaste stället i viken, där jag alltid
låter hålla öppet vatten åt fåglarna med sand och utströdd halm
att ligga på, sutto alla mina olika vildgäss och andra
vattenfåglar i broderlig sämja. Där stodo också de sex och tittade
intresserat på de nya medlemmar av sällskapet, som jag bragte
med mig. Men i det ögonblick de ropande sångsvanarna
närmade sig tycktes mina sex vänner bliva gripna av panik. De
kacklade häftigt. På en gång flögo de upp allesamman och
sträckte ut mot havet.

Om en räv plötsligt hade dukit opp ibland dem kunde de
knappast ha visat större förskräckelse. Ingen av de nykomna
hade förolämpat dem. Ingen av de övriga änderna och
vildgässen syntes särskilt ängsliga. Där fanns ibland dem kloka
sädgäss från Lappland och sköna tibetanska gäss, som snarare
borde kunnat ha en instinktmässig fruktan för de stridbara och
rätt ofördragsamma sångsvanarna, med vilka deras stammar
dela sina hemlands vatten. Men de blevo lugnt stående. Blott en
väldig kanadensisk gåse, som jag en gång fått från Holland,
stäckt för alltid på den ena vingen så som bruket är med
fåglar från zoologiska trädgårdar, sträckte sin svarta sköna hals
och lät sin hornklara stämma ljuda ut över isen, som ville han
anropa de bortflygande kamraterna att komma åter. Men de
sex grågässen försvunno bort över öarna mot sydväst.

Nu hade jag ofta sett dem flyga långt bort, en gång då ett
par av de alltid vintergästande havsörnarna kretsade över oss,
en annan gång då en stor häger kom förbi, som grågässen i
hastigheten tagit för en örn. Men de hade alltid kommit snart
tillbaka. Därför menade jag att de nog skulle komma igen.
Men timmarna gingo och inga gäss syntes. Den korta
vinterdagen närmade sig skymningen. Då hörde jag hur den
kanadensiske gåsens skrik blev ivrigare. Där ljöd också en, annan
stämma. Det var en grågås. Jag sprang ned till viken för att
se. Då kom en ensam grågås flygande utifrån det istäckta
havet och sänkte sig med läten, som jag endast kan kalla
glädjeskrik, ned till den uppenbart jublande store gåskarlen vid vaken.
Att de två hade bildat hjonelag och att denna grågås, som bar
ringen nummer 5, sedan år efter år återvände från friheten för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free