Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Mina vildgäss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ute på marken och blev infångad av tamgässens ägare, av
vilken jag snart köpte tillbaka min gåse.
Det få vi komma ihåg att denna gås var kläckt hos mig
halvtannat år tidigare ur ett ägg, som var kommet från södra
Gotland, blott några mil från den punkt, dit fågeln nu fann vägen
mitt i vintern. Försiktigheten bjuder att man icke härav
drager förhastade slutledningar. Men man kan inför denna
händelse knappt underlåta att fråga sig, om det kan vara möjligt
att denna vildgås, som efter månadslångt kringflackande mitt
i vintern fann vägen till den hemort, där den som ägg kommit
till världen, redan i ägget kunnat vara bunden av en instinkt,
som ledde den i denna riktning.
Nu väntade jag långa månader på att höra mer från mina
vildgäss. Men vintern 1927 till 28 gick till ända och ingen ny
rapport kom in.
Då hände det — en disig natt med vårstorm i april — de
kom tillbaka. Förståndiga människor må gärna dra på
munnen. Jag grät utav glädje.
Det var sent. Några vänner som varit på besök togo just
avsked. Mitt lilla boningshus ligger bara ett stenkast från
stranden och viken, där vildgässen ha sitt hem. Därutanför
brusade havet. Då hörde jag genom bränningens andetag att
gässen i bukten på en gång blevo ivriga i rösterna. Det pläga de
annars icke den tiden. Då jag hör dem dag och natt genom
fönster och väggar, är mitt öra förtroget med varje förändring
i deras stämmor.
Genom bläsgässens höga skrik och kanadagässens djupa
orgeltoner ljöd ett välkänt läte. I detta ögonblick flög en grågås
över hustaken. Så sent på natten.
Att det inte var den ensamma gåsen i viken, som den
vintriga dagen kommit tillbaka till den väntande store gåsen, hade
jag genast klart för mig. Hon hade ingen anledning att fara
omkring i mörkret.
Kunde det vara möjligt?
Fylld av spänning störtade jag på dörren för att höra bättre.
Där var den. Högt uppe från stormnattens skyar nådde det
gälla lockropet ned, oroligt, enträget om svar. Och från viken
svarade alla gässen med samma enträgna oro i stämmorna. Här
var inget misstag möjligt. Det var en av mina kära grågäss,
som hade kommit tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>