Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Mina vildgäss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förf. foto.
Det svärmar av vildgäss över hustaken.
Med dunkande hjärta sprang jag i mörkret vidare ned till
stranden och kallade upp mot rymden med gamla vana rop till
gåsungarna: »Gåse, gåse, kom».
Och om det nu verkligen var min röst som den irrande
fågeln däruppe kände igen, eller den blott alltjämt svarade till
sina fränders läten nere från viken, dess svar kom däruppifrån
med en klang av igenkännande och iver, som mitt öra genom
årslångt lyssnande hade lärt att skilja från andra läten.
I min glädje trodde jag att den strax ville komma ned till
mig. Den flög i allt trängre och lägre kretsar. Den ville så
gärna komma ned. Men den tordes uppenbart icke. Under
långa färder över främmande kuster, där människan alltid
betytt fara och död, hade den lärt sig att frukta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
