- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
278

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bengt Berg: Mina vildgäss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mina ögon, som äro rätt så vana att se i skumma nätter, sökte
mot himmeln för att uppfånga en skymt av de starka vingarna,
vars susande åter och åter hördes över mitt huvud. Men
natten var för mörk. Förmodligen såg gåsen inte heller mig.
Knappast de andra fåglarna nere på viken heller. F’rån mina unga
vildgäss vet jag att de icke kunna se i mörker.

Och dock hade den ensamma vildgåsen vetat sin kosa. Den
visste att härnere osynlig i mörkret låg den lilla fläck av
jorden, där den hade vuxit upp. Och flygande genom
stormnattens dunkel hade den ändå funnit den riktiga vägen hem.

Mina vänner foro sin väg. En timma gick. Alltjämt
förmådde jag icke lämna stranden. Min vildgås måste ju komma
ned till mig. Men timmarna gingo och den kom icke. Åter
och åter kretsade den ropande in över viken och hustaken, och
återigen ut över havet. Till sist hörde jag hur den slog ned i
sjön utanför stranden. Där låg den länge och kallade. När
jag vaknade i ottan och strax löpte ned till stranden för att se,
hade den tystnat. Men i viken bland de andra gässen
simmade två nykomna grågäss så lugnt bland de andra, som om
de aldrig varit borta. Och vem av dem som var den förste
visste jag ju inte. De hade alltså kommit samma natt och var
för sig funnit vägen.

Nu gick där en hel vecka och inga fler av mina vildgäss
kommo igen. Den som en gång förgäves har väntat sina
familjemedlemmar hem efter en lång resa vet ungefär hur jag
kände det. Med rätta kunde man ju förebrå mig för att på
detta sätt ha uppfostrat dessa djur och låtit dem fara bort i en
sådan tillit till människan som ju var deras argaste fiende.
Säkert hade de flesta fått med livet sota för min oförsiktighet. Då
kom där — under fem vårnätter — ytterligare sju av mina
grågäss tillbaka.

Från den dagen har jag tagit det hederliga svenska yrket att
vara gåsuppfödare och föder upp vildgäss av hjärtans lust
därnere på kusten. Flock efter flock har fostrats upp, fått lära sig
så gott som möjligt att frukta andra människor än oss, som ge
dem föda, och slutligen fått resa ut i världen med sina
nummerringar om benen som kännetecken. Och de ha kommit
tillbaka och rikligen lönat mig för mödan. I dag finns där en bofast
stam på tio tolv häckande vildgåspar på skären utanför min
strand, och stora flockar av dem flyga emot hösten över nejden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:06:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1933/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free