- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
281

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Kring Sylarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sten Selander:

KRING SYLARNA

Ett av de många, åtminstone för ögonblicket mindre aktuella
problem, varom de lärde under seklens lopp har tvistat, är
frågan om var Eden och paradisets lustgård var belägna. Gamla
Testamentet uppger att de låg där en stor flod delade sig i fyra
armar, Pison, Gihon, Hiddekel och Frat. Andra av de bibliska
sagesmannen syns snarare benägna att anse Eden ha legat på
ett högt berg. Och slutligen har några av nutidens skeptiska
forskare i namnet Eden trott sig känna igen det
sumerisk-assyriska ordet edinu, stäpp, trädlöst område. Fullt
tillfredsställande kan frågan emellertid inte anses besvarad, vare sig av
de gammaljudiska uttolkarna eller av den berömde professor
Delitzsch i hans lärda verk »Wo lag das Paradies?» För min
del vore jag, även med risk att hemfalla till synkretistiska
villfarelser, mest hågad att förena alla de tre olika åskådningarna:
Eden är bestämt ett högt berg, ett område utan träd, där fyra
stora floder rinner upp — om floderna inte rent av är fler än
fyra. Mitt paradis har en stor fördel: det är garanterat
ormfritt, och man frestas av Eva egentligen endast om man själv
varit nog djärv att föra henne in i paradiset. Dessutom är det
mycket lätt att komma dit. Man sätter sig på tåget vid
Stockholms Centralstation; och efter lite mer än ett halvt dygn är
man framme, eller nästan framme. Ett lämpligt sätt att nå ända
fram är att stiga av vid Enafors järnvägsstation och sedan allt
efter årstiden på skidor eller med motorbåt och till fots
fortsätta åt sydväst under några timmar. Då befinner mån sig i
en trakt, där ett eller annat årtionde skalas av ens varelse som
gamla slitna lökhinnor, ifall man nu hunnit den ålder då åren
börjar kännas som dött skinn över själen, och en nyfödd ungdom
får andrum att skjuta upp i hjärtat som en blank tulpangrodd
i maj; där telefoner, bankaffärer, kontrakt och andra djävulens
nutida påfund är som om de aldrig varit; och där de tjocka
lagren av damm, sot och motorolja över sinnet tvättas bort, tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free