Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Kring Sylarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligheter också för den som gått där åtskilliga år. Hur många
är det sålunda, som strövat genom det storslagna fjällområdet
mellan Lunndörren och Ljungris? Eller som verkligen kan säga
sig känna till alla dalstråken kring Bunnerstötarna och
Kyrkstensfjällen? Man är inte färdig med jämtlandsfjällen därför
att man gått leden från Handöl till Sylarna och därifrån över
Blåhammarn till Storlien.
Och även om man uttömt de möjligheter kartan erbjuder,
återstår de nya syner varje årstid har att ge; fjällens sena, men
våldsamma vår, vilken kominer som en eruption med dånande
vatten och blom på kråkris och ripbär och purpurbräcka
mellan de smältande snödrivorna; hösten med omätliga,
kristallklara himlar över det rubinröda ripriset på fjällsluttningarna
och gula björkar och rostbruna och grönsvarta viden i
dalgångarna; och förvintern med den första snön. Jag har en gång
sett den komma uppe på kalfjället. Det var i den annars
ganska beskedliga och vardagliga dalsvackan norr om toppen på
Välliste; men den dagen var den välkända terrängen
oigenkännlig. Snöfallets tunna, skimrande slöja ändrade alla
proportioner och förstorade alla avstånd; fjällhymplarna bortåt
Grofjället till, som skymtade bruna och grå genom töcknet, växte
till väldiga massiv med topparna försvunna i molnen;
sluttningen ned mot den osynliga trädgränsen sträckte ut sig som
en ändlös tundra; allt var skönjbart genom snöfallet, inte
utsuddat som i den vita snöyran vintertid, men förvandlat,
overkligt, insvept i en gigantisk ödslighet.
När jag tänker tillbaka, minns jag många andra dylika,
underliga dagar, då fjällen med ens visat ett nytt och oväntat
ansikte. Att försöka skildra dem alla vore dåraktigt; inget är
omöjligare att fånga i ord än naturens nycker och
sinnesstämningar. Dessutom finns det gränser också för Svenska
turistföreningens tålamod; och det väsentliga är ju ändå fjälltrakternas
två stora årstider, vintern och sommarn.
Varför jag tycker att fjällvintern hör till de ting, som gör en
något problematisk tillvaro uthärdlig? Till att börja med
därför att den verkligen är vinter — inte som vintern söderöver
ett slaskigt mellanting mellan årets avskyvärdaste månader,
november och mars, endast mörkare, våtare och snuvigare än de.
Dostojevski beskriver någonstans helvetet som en ändlös, mörk,
fuktig, dragig portgång; men beskrivningen passar lika bra in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
