- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
296

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Kring Sylarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Där står häggen insnöad av vit blom, björkarnas mjuka,
rundade kronor lyfter sig över täta snår av vinbärsbuskar och
silvergrå eller blankgröna viden, fjärilar fladdrar och
metallglänsande skalbaggar kryper kring på rönnarnas blomflockar, och
fågelsången klingar som om varje träd och varje buske hade
en sjungande strupe. Allt är som i en sydsvensk löväng, endast
ursprungligare, färgstarkare, våldsammare. De rödbrokiga
fjällhumlorna är grannare än några humlor från låglandet,
midsommarblomstren har större blommor och djupare färger än
annorstädes, de manshöga stormhattarna och de massiva, saftiga
kvannestånden äger ingen motsvarighet söderut; och tränger man
in i det gröna halvdunklet, där örterna räcker en till midjan,
visar alla kullfallna, multnande stammar som grönskan döljer
att detta verkligen är orörd skog, skog som människan inte röjt
och utnyttjat. Och ändå, även mitt i denna överflödande
rikedom lägger man främst märke till de äkta fjällväxterna, då man
träffar på dem någonstans där björkskogen glesnar kring en
vattenöversilad kärräng — till fjällskråpets vitludna, tjocka,
trekantiga blad och sidenskimrande fruktpenslar eller till
gullspirans raka ax av exotiska, blekgyllne och brunröda blommor.

Också på sina riktiga hemmamarker, kalfjällets hedar och
fjällängar, drar de på samma sätt till sig blicken. Det är svårt
att säga vad som skapar deras säregna tjusning. Kanske är det
att de på något sätt — hur kan jag inte förklara — verkar
renare och mer orörda av människohänder än några andra
blommor. Kanske är det att så många bland dem — som fjällvickern,
rosenroten och gentianorna, svarthöet och lappspiran,
fjällbruden och de flesta andra Saxifraga-arterna — står var för sig
och träder fram som särpräglade individer. Eller måhända är
skälet deras klara färger och blomkronorna som syns så stora
på sina låga stjälkar; eller motsatsen mellan blommornas mjuka
behag och naturens hårda storvulenhet omkring dem; eller allt
detta tillsammans och kanske ytterligare något annat.

Varje fjälltrakt utanför de allra fattigaste urbergsområdena
får liv av denna flora. Enformig är egentligen bara de översta,
frostsprängda blockhavens torftiga vegetation av renblomma,
dvärgviden och svartaktiga lavar och levermossor. Eljest skiftar
fjällvidden ständigt uppsyn. Man går över en mager rished, där
endast några styva grässtrån och duvkullans vita eller
lappspirans blekgula blommor lyfter sig över den torra mattan av kråkris, dvärgbjörk och renlav.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free