- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
298

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sten Selander: Kring Sylarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yviga, ljusgröna plymer — allt detta och mycket annat
dessutom hyser den skenbart enformiga fjällheden, som i
verkligheten kanske är mer mångskiftande och rikt sammansatt än
någon annan landskapstyp i vårt land.

Men det är ju endast botanisten som främst söker denna
fjällnaturens variation i smått. Andra söker i stället vad som
präglar den i stort: dess väldiga enhetlighet. Bredvid fjällen verkar
varje annat landskap litet, sönderplottrat och instängt. Här och
endast här möter man den stora tystnaden, den stora
ensamheten, den stora friheten — inte minst från människorna och
allt deras väsen. Du ligger en augustinatt vid en eld av
björkris och videkvistar i trädgränsen ovanför Kesusjön och väntar
på att solen ska gå upp, så att du kan ta dig fram genom
kärren och blötängarna nere i björkskogarna. Dunsjöfjället och
Husvålen ruvar som väldiga, dunkla massor på andra sidan
dalen; någonstans i videsnåren, du vet inte hur nära eller långt
borta, skimrar en försenad snödriva vit genom mörkret; och
långt nere i bottnen på dalkitteln glimmar sjön matt. Och
medan himlen i öster långsamt börjar färgas röd under en tung,
svart molnbank, så att Dunsjöfjällets kam framträder allt
skarpare, tänker du kanske på hur. likgiltig daggryningen är där
nere, i städerna: några gatlyktor släcks, några sopkärror
skramlar, men eljest märker staden inte att något skett. Här är den
ett majestätiskt skådespel, det största under dygnets skiftande
timmar. Med ens börjar topparna brinna i Härjångsstötarna och
på Helagsfjället; landskapet växer fram ur dunklet, först de allra
närmaste blocken och valarna och sedan allt flera och flera
av bergsklumparna och fjällmassiven längre bort; en piplärka
kvittrar till i snåren, tveksamt, som om hon inte visste ifall
tiden ännu var inne; vattnet i sjön skiftar färg, från matt järn
till blankt stål, och du kan urskilja röjningen på Kesuvallen,
bred som en hand och med fäbodar inte större än rågkorn.
Ingen har vaknat ännu på den lilla ljusa fläcken, som verkar
så meningslös här, där allt har helt andra mått. Men naturen
märker det inte; den märker bara att en ny dag kommit,
ljudlöst och överväldigande, en fjälldag, där människan ingenting
betyder.

Eller också går du fram genom Lunndörren. Du har gått
länge; och ändå tycks du knappast ha förflyttat dig hundra steg
på denna svindlande jättegata, där de lodräta väggarna är fem-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free