- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
302

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ernst Manker:

SKOGENS NOMADER

Resa till Viikusjärvi 1932.

Pirun ja Jumalan selan takana, heter det om Viikusjärvi nere
i nybyggarebyarna. Det är på svenska: Bakom Fans och Guds
rygg. Bortom ont och gott lär även »viikuslaiset», folket i
Viikusjärvi, ha levat i gångna tider. De många traditionerna lämpa
sig inte för söndagsskolan. Och Viikusjärvis historia bör bli —
om den någon gång skrives — en mustig lektyr.

Nu? Ja, inte finns det någon kyrka på många stiglösa mil.
Och ingen liikutuksia anfäktar sinnena. Varken Lsestadii
apostlar eller Pounu eller Korpela, som avlas om själarna i andra
byar, ha hittat vägen till skogslapparnas visten. Och dock —
hur lydde inte ett bibelspråk i den numera antikvariska
katekesen: »När hedningarne, som icke hafva lagen, af naturen göra
det lagen bjuder, så äro dessa, ehuru de icke hafva lagen, sig
själfva en lag, och de visa, att lagens verk är skrifvet i deras
hjärtan» etc. Onödigt invecklat men sant; det finns en inre kodex.
Säkert är, att man kan få leta i många landsändar efter ett mer
gemytligt och gästfritt folk än viikuslaiset i våra dar.

Geografiskt ligger Viikusjärvi fortfarande bakom de båda
potentaternas ryggar. Sannolikt är det landets mest undangömda
vrå, mitt inne i ödemarkerna mellan Lainio och Muonio älvar
i Torne lappmark. Avståndet från den närmaste nybyggarebyn,
Lannavaara, är väl inte så stort, men den fint prickade linje,
som på generalstabens karta föreställer en stig, utmärkeri själva
verket blott ett otydligt spår, skönjbart endast på fastare mark.
I myr och moras upplöses och försvinner detta spår alldeles.
Det var denna väg vi skulle gå — Johan Mangi från Tuolpukka,
skogslapp, Johannes Persson från Lannavaara, nybyggare och
gift med en lapska, och jag, halvt nomad. Vi startade en morgon
i regndis, eftersom intet annat väder var att vänta så års.
Sommarn hade svunnit och vintern ännu inte kommit. Ett tungt
regndis beslöjade höstens hektiska färger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free