- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
310

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

larna. Så singlade våra skodon över bäcken. Och även jag tog
mig över torr i de finska stövlarna. Men det vill till att hålla
fotfäste på rundslipade och algslippriga stenar i ett forsande vatten
långt upp på benen. Vi bytte skodon igen och trampade vidare.

Duggandet övergick till ett stritt regn. Och vi började känna
oss sugna och kaffetörstiga. Alltså kröpo vi in under en tät gran
och gjorde upp eld. Det var under Pullis skogklädda sluttning
och ungefär halvvägs. En rast kunde vi behöva.

Intet är som elden för folk under bar himmel. Elden värmer,
torkar och skingrar mörkret. Elden kokar kaffet i pannan och
köttet i grytan och steker fisken på halsterstickorna. För
renvaktaren slår elden hål i svarta natten och gör en varm kåta,
med mörkret som vägg. Elden är ett fenomen, som kan göra
en vilde religiös . . . Detta var en tanke, medan vår eld
flammade och kaffepannan puttrade. Vi åt och drack och gonade
oss på lappars sätt. Regnet strilade ned utanför de hängande
grangrenarna, och då och då plaskade en droppe oss i nacken,
men vad gjorde väl det. Vi vände på oss och torkade en sida
i sänder. Det rök ur kläderna, och ångan blandades med röken
från elden, som svepte upp genom granen — en hög rähpen.

— I dessa marker bör man helst vara lapp, sade jag.

— Den som är född nybyggare måste också leva, svarade
Persson.

— Men utan lappar och renar lever inga nybyggare här i
längden, genmälde Mangi.

Vi rörde vid ett gammalt problem och tvistefrö. Men vi blevo
inte osams. Vi voro ovan odlingsgränsen, och Mangi fick rätt.

Regnet lättade, och vi bröto upp. På Pullis östsluttning stötte
vi på en gammal övergiven lägerplats med kåtabottnar, halvt
förfallna förrådsställningar, ett murket rengärde och innanför
detta svarta fläckar efter rökeldarna — allt spår efter skogens
nomader, som man finner på varannan palo (högre, fast mark
mellan myrarna) i dessa marker. Ofta har den kvarlämnade
kåtaställningen fallit ihop över golvets rismatta, bildande en stor
grå stjärna på marken.

Det vilar en säregen stämning över en sådan gammal
lägerplats. Det är så tyst — en tystnad, som kom, när renhjorden,
folket och de skällande hundarna drogo bort. Men något av liv
dröjer kvar, ett stort sovande andeväsen. Man känner det och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free