- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
314

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid Niipijärvi beundrade vi ett källsprång. En mäktig
vattenstråle sköt uppåt, nästan som när fontänen på Karlaplan i
Stockholm slappes på kl. 9 på morgonen. Så hög blev den
dock inte; den stannade redan ett par decimeter över källans
vattenyta. Men den förde med sig en gnistrande, mångfärgad
sand, som oupphörligt i skiftande nyanser vällde upp och utåt
från centrum. Det var vackert och underligt att se. Nyfiket
rände vi en lång käpp mitt igenom den där sandrosen, men
källan hade ingen botten, och när käppen drogs bort, vällde
sanden, fram lika grant som förut. Mangi fläkte ett stycke näver
från en björk och vred det till en skopa. Vi läskade oss — det
var kallkällevatten, det! — och vandrade vidare.

Regnet tilltog på nytt, och det började skymma på. Men vi
kunde skönja Viikusvaara, som tedde sig helt inbjudande med
skog och lummighet och varma, rödgula höstfärger. Bortom
berget skulle ligga en sjö, ett rikt fiskevatten, och vid sjön skulle
vi finna vårt lappläger — en kåtaduk över huvudet, en eld att
värma sig vid, mjukt, torrt ris att sitta på och en rakkas att
krypa in i för natten, mätt, belåten och hemma hos vänner. Ur
fjärran steg bruset från den forsande Saangi. Där skulle vi finna
en båt. . .

Vi kommo till Saangi men funno ingen båt. Ån var bred
som en flod, djup, mörk och dyster. I videbuskarna utmed
stranden hängde långa flor av svartlav. Det regnade och
mörknade, och vi kunde inte komma över. Det var just inte
muntert. Vi försökte ropa över berget och sjön till lapplägret. Inget
svar.

Hugga en timmerflotte? Timret rått och tungt, och inget grövre
timmer nära vattnet. Persson ville slänga av sig kläderna, simma
över och springa till byn efter folk och båt. Avstyrdes. Jag
tittade pä en större äggningsholk i ett träd vid stranden. Men
det vore nog ett halmstrå.

Bäst att resignera och göra upp eld. Men medan Mangi rev
näver och plockade ihop något brännbart, skickades Persson
ut efter stranden. Och när elden som bäst tog sig och fräste
i den sura veden, var han tillbaka, med skinande tänder under
den svarta mustaschbusken: En båt, verkligen!

En stund senare, när kvällen föll svart över kåtorna, förde
hundarna ett vargaliv i Viikusjärvi. Det var vi, som hade dem
kring benen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free