- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
321

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

osten breddes ut på osthyllorna och hängde i allt längre rader
i stängerna över luovven. Det var förresten enda sättet att
leva oberoende i dessa trakter . . . Nu, en månad på hösten,
när flugplågan upphört och renarna gingo fritt, kalasande på
den läckra rensvampen, som stod och jäste som vetebullar
utmed åsarna, var det dock en vilotid.

Medan vi pratade, kom en kvinna från en grannkåta in,
Ollakkas Anna-Stina — en gång Viikusjärvis skönhet, som gjort
karlarna tokiga, sades det. Nu var hon gift nere i
Parkalompolo och mamma till åtta barn men hade tagit sig en liten
semester för att hälsa på hos gamle farsgubben, Ollakka. Hon
bar minsta barnungen på armen, en liten flicktulta, som just
började gå . . . Hellemi Ingeborg, unna neita Hellemi, kom hit!
Men lilla Hellemi blev trött och hungrig och fick bröstet . . .
Det satt en mor, en madonna, mitt ibland oss.

Mor Sanna började binda upp sovtälten. Det var läggdags.
Sovtältet, rakkas, är en välsignad uppfinning. Det bindes upp
i kåtaväggen vid brösthöjd och faller som en baldakin över
bädden, täckande den för mygg, sotflagor, kyla, drag och
nyfikna blickar. Mellan rakkas och kåtaväggen bildar luften ett
tunt isoleringsskikt mot kylan därutanför, och elden strålar
igenom väven och fyller det lilla rummet med en mild,
behaglig värme. Så länge elden brinner, är det även tillräckligt
ljust inne i ens rakkas, för att man skall kunna klä av sig
efter behag och ordna för sig, innan man somnar. På dubbla
renhudar över det mjuka golvriset ligger man gott, och med
ett par filtar och kanske en renhud över sig håller man
värmen. Kommer så hundarna och lägger sig runt om, mot
rakkasen och bädden, kan det gärna få både blåsa och frysa
till därute . . . Eldskenet flämtar genom den tunna, vita väven,
då och då glider en skuggbild över duken efter kåtans folk
och hundar, det kommer ett spontant yttrande från någon
rakkas och ett sömnigt svar från en annan, och så faller sömnen
över kåtan, medan det ännu glöder i ärran.

På morgonen lågo Härkävaara och Sattukka i norr vita av
snö. Men över Viikusjärvi regnade det alltjämt. Mina
följeslagare, som nu skulle återvänt, funno det ruskigt ute och gott
inne och stannade över. Vi gingo bort till Viikusjärvis sista
pörte för att hälsa på Ville och Marja och deras folk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free