Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pörtet var obeskrivligt — snett och vint. Golvtiljorna upp
och ned, och takbräderna nära att falla i huvudet på en. I
väggarna stora springor och hål, där stormen ylade som
vargar. Här och där sutto dock tussar av säckväv i hålen. I ena
hörnet, som vanligt, en öppen spis. Men man hade även,
rimligtvis, velat ha en smula modärna bekvämligheter, och så hade en
järnspis forslats hit, säkerligen med stor möda, och ställts med
ena kanten på spiselhällen och den andra på en kubbe ute på
golvet. Framför gavelfönstret, alldeles på sin plats, stod ett
bord, och på var sida om detta en träsoffa. — I den där soffan
dog gamle Prost, och i den där kom tre dar senare lille Nila
till världen, berättade Ville. Det var som ett byte.
Lille Nila Prost tumlade om på golvet i all bråten av bohag
och hundar. Han var tjock och frodig som en riktig prost.
Och bra påpaltad. Men i stjärten var han alldeles bar; där
hade lämnats en stor öppning i byxorna för påkommande behov.
Sådan tumlade han ut i kylan och vätan, red och kanade över
stock och sten och satte sig pladask på den isigt kalla marken,
blåfrusen i stjärten men annars varm och säkert frisk.
Mor Marja satt vid spisen och såg till kaffepannan, och pojken,
pikku poika, kom in och drog sig upp i hennes knä. Det var
ett motiv för ett kameraskott. Men Marja tvekade förläget.
Det var så fult i det gamla pörtet, mycket vackrare i en kåta.
Nåja, då tar vi kåtan nästa gång. Och så gick det.
Ville Prost ville gärna bygga sig ett nytt hus, ett
nybyggarepörte. Men han hade inte fått lappfogdens tillstånd. Och det
skall lappfogden ha all heder av. Pörtenas saga i Viikusjärvi
har varit dyster, och det är en lika lycklig som ovanlig
utvecklingsgång, att pörtena fått vika för kåtor. Det är för långt
ovan odlingsgränsen för nybyggare. Och den som är lapp och
måste leva som lapp, lever sannerligen bäst i kåtor. Bygg sig en
timmerkåta som Isa, Ville! Och flytta med tältkåtor som förr!
Ja, det skulle han. Och snart skulle höstsamlingen av
renarna ske uppe vid Pantamajärvi.
Dagarna gingo, fast vädret Aar enformigt, grått och ruskigt —
iappsjukeAäder. — Kom inte på hösten en annan gång, sade
både Sanna och Marja. Kom på sommarn, när solen skiner,
eller på vintern, när norrskenet flammar, men inte på hösten,
när det bara regnar och blåser och är svart! . . . Ja ja, tack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
