Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finska vokabulären av kraftord. De kunde inte ta sig över,
utan måste gå en förskräcklig omväg, och när de äntligen kommo
till bys, voro de alldeles slut. Men folk uppbådades, och den
kanaljen skulle hängas! Ja, uppbådet letade både länge och
väl — ty karlarna hade bra betalt och Stuor-Nila var ett aktat
namn. Man letade så länge, att den fredlöse hann sätta sig i
säkerhet ... Om ett halvt år kom det ett brev från honom
— från Alaska! Han hade tagit sig över till Norge och kommit
med någon båt.
Stuor-Nilas spjuver till pojke kom aldrig tillbaka. Och vad
gör han nu? Kanske lär han eskimåerna sköta renar ...
Så rättskaffens Stuor-Nila annars var och trots att han sörjde
pojken, kunde han senare skratta, när han tänkte på pojkens
spratt mot kronorättarn och tillsyningsman.
Det kom verkligen en vacker dag — och vackrare har jag
väl knappast sett. Solen sken efter veckor av regn, och de
förut beslöjade höstfärgerna slogo ut i all sin prakt. September
har målats och besjungits, men har någonsin en målare eller
skald varit i Viikusjärvi? Nog kan det vara grant i parkerna
kring Stockholm, men nyanserna äro inte på långt när så rika,
så underbart skira. Uppför sluttningarna över sjö och myr gå
färgerna i ett stillsamt vemod, med blott en och annan gladare
klick av rönn bland björken, men ute på de annars så
melankoliska myrarna slår den lilla dvärgbjörkbusken nu ut i en
hektisk glädje.
Den dagen gjorde Ville Prost och jag en exkursion neråt
Jostojärvi. Vi letade efter en gammal offerplats — utan
resultat. Däremot visade Ville mig några underliga hålor, som
skulle ha bebotts av lappar i ofredstid. Under de gamla
striderna med tschuderna? Vi grävde i hålornas botten och funno kol
efter eldstaden. Tydligen var det samma slags hålor som de av
Torkel Tomasson undersökta s. k. stalotomterna i Västerbotten[1].
Borta under en lägre bergås, Avarova, gjorde vi ett nytt fynd:
17 stycken nästan övervuxna, ungefär meterdjupa och upptill
nära två famnar vida gropar i en kroklinje utmed åsen. Ville
demonstrerade sin tanke genom att krypa ned i en av hålorna
och lägga handbaken mot bottnen, med fingrarna spretande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
