- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
328

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Skogens nomader. Resa till Viikusjärvi 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppåt. Fallgropar? För vildren en gång? Sannolikt. Men
det får bli en annan historia.

Vi sågo även Halju i snöskrud. Bländande vit över hjässan,
höstgul nedtill. Och halvvägs lyste snön genom lövskogen.
Medan jag beundrade Halju, stod Ville och mätte med
fingrarna en masurknöl på en björk. Bra ämne till en mjölk-nahppe!

Kunde det komma två vackra dar i rad? Kanske. Jag beslöt
mig för att fara vidare nästa dag, ned till Lainio by. Men tre,
fyra mil till fots i de vattensjuka markerna bjöd emot. Saangi
rann forsande samma väg, och viikusjärviborna rände ibland
utför alla forsarna ned till Lainio med sina produkter, hudar,
kött, ost och iisk. Annars hade väl ingen människa ränt hela
Saangi. Nu var den nog även svårare än annars, efter allt
regnet. Men så skulle det väl gå desto fortare. Alltså bestämde
vi oss: Ville Prost och hans friskus till dräng, Sirkas, som
båtkarlar och jag som ballast.

Det blev inget solsken dagen därpå. På morgonen var himlen
som en nedrökt kåtaduk. Och vinden drog kall med känning
av snö. Men än så länge höll det upp. Bäst att ge sig iväg.
Det kunde bli värre.

Gick i pörtet och kåtorna och sade adjö. — Kom igen till
midsommar! lydde det till avsked ... På Ollakkas tältkåta
stod uksan öppen. Dörren hade inte bundits i sidan för vinden,
och så hade den blåst runt kåtan och hängde på baksidan. Inne
i kåtan fanns bara en enda rakkas. Gubben hade före min
ankomst gett sig iväg till Lainio, och drängen var på älgjakt.
Den snökalla vinden drog in och yrde aska från ärran över
sovtältet. Men därinne sov Anna-Stina en välsignad sömn
—-med lilla Hellemi på armen . . . Jag hälsade, men fick inget
svar. Gick då diskret runt kåtan och tog dörren och lade den
över öppningen.

Vår smäckra forsbåt gled över Viikusjärvis vatten, hjärtligen
avviftad av folket på stranden. Genom den ringlande
Viikusjoki rände vi ut i Saangi — och där började dansen. Men
forsfärder ha skildrats så många gånger, att jag bör göra den
visan kort. Saangi vindlade, så väderstrecken snurrade, flöt i
stora bukter genom ödsliga myrmarker, slingrade sig utmed
åsar och kullar och borrade sig bums genom trånga pass. Allt
som oftast måste årorna och styrpaddeln utbytas mot stakarna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free