- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
331

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Einar Malm: Fjälldalens vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Einar Malm:

FJÄLLDALENS VÅR

Hä var väjen!» mumlar min följeslagare med omisskännelig
belåtenhet och pekar på en slingrande myrstig, som övervägande
består av smältvattenpölar och så gott som omedelbart dyker
in i en snödriva av tjugu meters längd och en halv meters djup.
I timtal ha vi på måfå lunkat fram genom den snåriga, risiga,
drypande våta maj skogen upp och ner, ner och upp, kors och tvärs,
inte fem meter på samma plan — lunkat i timmar och letat
denna enkla men dock led, som under »förfallstiden» (tonvikt
på för) är den enda framkomliga mellan sista poststationen vid
»stora landsvägen» och nybyggena uppe i den avlägsna
fjälldalen mot Norge som är mitt mål.

»Hä var väjen» — min följeslagare, som är ingen mindre
än själva lantbrevbäraren, tar i anledning av den glädjande
upptäckten en kortare rast och slår sig nytert ner på en sten
med utsikt mot den lilla skogstjärnen, där gäddleken som bäst
upprör landvakens blanka vatten. Med verklig lättnad kränger
jag av mig berganränseln, vars 30 kg ärligt talt känts en smula
besvärande för den, som ännu i förrgår trampade den gröna
mälarvårens bekväma och lättfattliga marker i solflimmer och
spovdrillar. Fast nya bibanor, postbussar och -bilar
reducerat avståndet mellan huvudstaden och fjällvärldens
inkörsportar till ett minimum, går det inte lika lätt att förvandla
sörlänningen till en passabel vildmarksmänniska. Det är en sak för
sig att fara upp till ett välrustat hotell med förstklassig vy över
fjällpanoramat eller låta forsla sig från station till station i skock
och med dignande bärare. Den som prövat på att färdas i
fjällen under de omständigheter, som äro vardagsmat för
urbefolkningen, förstår nog vad jag menar, när jag önskar att några
medlemmar av K. generalpoststyrelsen finge åtfölja
lantbrevbärare Karlsson på den dryga 3-milstur han företar fyra gånger
i veckan. Fyllda femtisju travar han nu i pjäxor, vadmalsbyxor
och skinntröja — bästa utrustningen till fjälls, herrar sportex-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free