- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
336

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Einar Malm: Fjälldalens vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Einar Malm

tas skidorna mot forsbåten. Mellan de flacka deltaholmarna
virvla älvarmarna glittrande förbi med frasande och klingande
isflak. Strömstarens vita söndagsblad skiner från en sten, där
skummet sprutar. Holmängarnas korta, gulgrå fjolårsgräs darrar
i sunnanbrisen. Det luktar av från jordsyra och ungt vatten —
vårens andedräkt. Likt lavgrå stenblock ligga idisslande renar
sorglöst på stränderna — dock alltid redo till reträtt: tamrenar
kan man inte tala om, där karesuandolappar regera. Två
småspovar lyfta visslande ur videsnåren, följda av fyra svartvita,
tofsprydda små vigghanar, som plaskat i den grunda viken. På
en gul sandrevel litet längre bort står en grupp ståtliga fåglar
med helspända halsar — gäss, trettio fjällgäss, som för någon
vecka sedan avslutade sin vanskliga vårflyttning genom det
människovilda Europa, öster om Östersjön, tvärs över Bottenhavet,
in mot vår motorsmattrande kust och upp genom dalarna hit
till det ensliga deltat i norrbottensfjällen. Ett par magnifika
sädgäss, som jag kanske hörde trumpeta en gyllne aprilkväll
vid Tåkern, ha sällat sig till truppen, som ännu någon tid håller
sig samlad, innan häckningsbestyren uppe i myrar och hedsjöar
ta sin början. Gässens historiskt ryktbara nervositet utlöser sig
också nu i allmän flykt — de digra fågelkropparna stiga flaxande
till väders och flyga i smärre fylkingar uppåt närmaste
fjällsida. En stund blandas fjällgässens kvidande kackel med
sädgässens smattrande hornsignaler, men allt slukas snart av den
stora stillheten; som små punktband dra gåsflockarna fram högt
över gnistrande fjällryggar och mellan vattenbrusande branter.

Stjärtänder, skrakar med gräddgula buksidor, krickor, knipor
och bergänder — här också kallade vigg — ha ävenledes
anlänt; en stor svärm bergänder skall till att fälla men åtrår sig
vid åsynen av människor och fortsätter inåt deltats rymliga
tillflykter. En ofantlig solfrid behärskar dalen mellan fjällstalpen.
Kulturmänniskans självupptagna, bekymrade jag blir till intet
i denna jättetystnad, som endast intensifieras av en renklockas
spröda klang, ett enstaka fågelrop. Man känner sig så
onaturligt lycklig som en liten Nils Holgersson, som får stanna här
sommaren lång — glömsk av allt som icke är förhanden, allt
som icke har med dalen att skaffa. Här ligger ju den gamla,
goda tiden ännu i luften — nybygget strax ovan deltat heter
t. ex. Bäverholmen, och namnet innebär verkligen, att den
vidunderliga gnagaren bott här för endast halvannan mansålder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free