- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
338

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Einar Malm: Fjälldalens vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedan. Detta är ju nästan Vilda Västern! Nybyggaren i
Bäverholmen får f. ö. själv pröva på ett riktigt amfibieliv — i fjol
steg vårfloden ända upp till fönsterbrädet och flyttade hälften
av deltats ängslador en halvmil neråt älvdalen. I år har man
för säkerhets skull förankrat arkarna med stadiga pålar, men
smältningen tycks bli fördelad över så lång tidrymd, att
olycksfärden näppeligen behöver upprepas.

Just som vi släcka kaffeelden för att fara hem igen, komina
gässen tillbaka, flygande parvis och så lågt, att de röda fötterna
lysa i solskenet — fundersamt kacklande kretsa de över sin
revel, tills båten hunnit utom håll. Då fälla de och djurlivet
återtar sin sorglösa prägel.

Skavsåret från hitfärden har varat sig: jag får vackert hålla mig
i och omkring byn de närmaste dagarna. Men det händer
alldeles tillräckligt för att tiden inte skall bli lång. Vad som
händer är helt enkelt varningen — ett par månader senare än i
Mellansverige, men intensivare, märkbarare i sitt våldsamma
grepp om natur och människor.

Värmen kom i ett slag med det vackra vädret: den 28 maj
visar termometern +16°. När vi genom släntens fotsdjupa snö
pulsa ner till selet för att ta upp frukostfisken, dallrar ett
violett dis över björkarna, klibbiga knoppar svälla, och göken han
gal — det är vårpremiär. Varmblå trädskuggor ruta in skaren.
från stank tränger från den tyvärr oundvikliga »rävfarmen» i
dungen, där ett par skygga, toviga rödmicklar invänta
förädlingens timme. Selet går praktiskt taget öppet. Några nykomna
»storsvärtor» plaska upp, när den låga, långa båten skär
sönder iskanten. Det är mest vårslam i nätens bruna maskor, men
fem feta, sprattlande rödingar och öringar hamna också
innanför båtkanten för.att strax fortsätta i värdinnans stekpanna. Så
här års anser sig fjällbon ha råd att fråssa på färsk fisk — om
hösten saltar han däremot in fisken och vintertid säljer han det
mesta av fångsten i fruset skick — fisket, liksom ripfångsten
och den obetydliga pälsdjursjakten, är ju den huvudsakliga
kontantkällan.

Någon vårjakt i egentlig mening kan fjällbon icke driva. När
flyttfågeln hunnit hit, är den lovliga tiden, som till sista
fjädern utnyttjas av sydlandets bålda jägarskara, för länge sedan
utgången. Naturligtvis händer att en eller annan gås, vigg eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free