- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
345

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Einar Malm: Fjälldalens vår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med en halväten ripa som matsäck få de strax efteråt fortsätta i båt för att installeras i en
»rävfarm». Fjällfolk besväras inte av onödig sentimentalitet,
när det gäller förtjänsten.

Nästa morgon är det halvt söndagsväder; jag står på
torvtaket och tittar västerut mot dalen, som domineras av örnfjällets
svarta, kalottformade fondkuliss. I samma ögonblick kommer
örnen — rakt över mig seglar han, stor, mörk, stannar ett slag
i motblåsten på mäktiga vingar, spanande efter någon gås eller
renkalv, och länsar sedan vidare mot öster.

Men kring fjällets krön kretsar örnhonan oroligt, när vår
läckande båt långsamt kajkar selet uppför. På klipphyllan högt
i branten, varifrån hela dalgången kan kontrolleras, ligga väl
de nykläckta dunungarna, men när vi gå i land på motsatta
älvstranden dryga 800 från boet, har honan försvunnit och
visar sig icke på hela dagen. Vi bry oss heller icke om att se mer
än vi sett; även en kungsörn har rätt till hemfrid.

I stället vandra vi utmed forsarna, passera Josefs lilla
jaktkoja, som tydligen hemsökts av lappar, och slå läger på en udde
vid selet nedanför örnfjällets svarta stup. I söder gapar den
beryktade dödsdalen mellan fjällen — två lappar störtade ifjol
ner här under en snöstorm, hittades otroligt lemlästade och
forslades mödosamt ner till kyrkplatsens vigda jord. Högst uppe
i nordstalpet tog Josef en järvunge häromåret, och mot
snöfläcken däruppe på örnfjället såg han en björn förra våren. En
jägare får mycket att minnas.

Styrkta av torrkött och kaffe ro vi över älven; på myren
nedanför örnfjällets stup vila resterna av en vargriven ren —
några skinntrasor, en bröstkorg, ett ångestfullt gapande huvud
med brustna ögon. Strax intill blänker färsk älgspillning i
starren.

Vi raka uppför den 300 m höga branten bredvid stupet och
stå snart i vinande snöblåst på örnfjällets högsta punkt,
varifrån hela dalen i alla riktningar kan överblickas. Någon
örnhona syns alltjämt inte, istället trava några renkor med
småkalvar utför snöbranten åt örnboet till. Så bekymmerslösa djuren
äro; — låg inte en tjäderhöna på ägg därnere i myren,
plaskade inte ett par skrakar i älven rakt under boet?

Omätlig är sikten från örnfjället. I väster vidgas dalen med
den ormande älvens myrland som en karta för att åter kramas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free