- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1933. Halland /
349

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - H. N. Pallin: Singivagge. En rekognoscering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Singivagge. En rekognoscering.

Den som färdas västerut från Kebnekaise, följer i 99 fall av 100
den rösade stigen, som över Ladtjodalen leder mellan Singitjåkko
och Liddopakte över till Tjäktjadalen. Skall han sedan fortsätta norrut
genom denna senare dal eller från norr gå i motsatt riktning till
Kebnekaise turiststation, finns det dock en annan led att välja på,
som enligt kartan borde ligga ännu närmare till hands, nämligen
dalen mellan Singitjåkko och det egentliga Kebnekaise, vanligen kallad
Singivagge. Från turiststationen är den synlig rakt i väster som den
ståtliga fjällporten mellan Singitjåkko och Tuolpagorni. Denna led gör
vägen från Kebnekaise turiststation till Sälkastugan omkring 3 km kortare.

Orsaken, varför denna dal tidigare ej begagnats som turistled, är
svårigheten att komma fram genom passet mellan Singitjåkko och
Tuolpagorni. Första gången en marsch genom detta pass har skildrats
i litteraturen torde vara av Wahlstedt och Norrbin i Svenska
turistföreningens årsskrift 1907. Leden begagnades då som
uppstignings-väg till Kebnekaises stortopp och betecknade en delvis ny väg dit.
Passagen upp i Singivagge var mycket svår och beskrives som i det
närmaste livsfarlig. En del andra muntliga berättelser om färder
genom ifrågavarande pass ha senare kommit till mina öron; alla tala
de om halsbrytande branter och andra svårigheter, vilka gjort vägen
olämplig och alltför farlig som allmän turistled. Senast under
vårvintern 1932 kommo, enligt vad jag har mig bekant, två teknologer
med dragpulkor på färd från Abisko västerifrån för att på denna
kortare väg nå Kebnekaise turiststation, men tvingades att vända vid
stupet mot öster i Singivagge och färdas runt Singitjåkko för att nå
målet. Över huvud taget torde hittills endast ett mycket ringa antal
personer ha tagit sig fram denna väg.

Särskilt för dem, som komma från väster, äro de svåra
förhållandena på den kritiska punkten i Singivagge en synnerlig olägenhet,
då kartan direkt inbjuder till väljandet av denna väg och ett
misstag härutinnan kan medföra nödvändigheten att återvända och gå en
högst betydande omväg av minst ett par mil runt Singitjåkko

Turistföreningen har haft sin uppmärksamhet riktad på
möjligheten att förbättra framkomsten genom denna led och för detta
ändamål under sommaren 1932 låtit genom undertecknad rekognoscera
densamma. Följande data av allmännare intresse kunna vara värda ett
omnämnande.

Den 22 augusti 1932 företog jag i dåligt väder tillsammans med Per
Sarri min första undersökning av passagen i fråga. Vägen från
Kebnekaise turiststation till Singivagges nwnning är lätt och angenäm, men
man bör ej hålla för lågt, då eljest rätt mycken blötmark måste be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:21:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1933/0367.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free