Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Smärre bidrag - H. N. Pallin: Singivagge. En rekognoscering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Singivagge
emot är den mycket svår att upptäcka, i det att man nästan
oundvikligen lockas att söka sig högre upp i Tuolpagorniväggen och
därmed kommer fram till lodräta branter, där stora svårigheter möta
för en nedstigning. Däri torde ligga en av förklaringarna till det
dåliga rykte leden åtnjuter.
Den uppgångna stigen torde ha en sammanlagd längd av drygt en
km. Vid uppstakningen utsattes längs den svåraste sträckan omkring
15 provisoriska rosen. Dessa måste dock på grund av förhållandena
göras ganska små. Stigen är emellertid i och för sig så vansklig att
finna och begagna, att jag ansåg mig även böra gå den helt från väster
för att kontrollera alla dess möjligheter. För detta ändamål
förflyttade jag mig några dagar senare till Singistugan och gick därifrån den
27 augusti, fortfarande i sällskap med Per Sarri, genom hela
Singivagge från väster till öster. Jag konstaterade då svårigheten att från
denna sida finna leden och utsatte därför ytterligare några vägledande
rosen åt detta håll.
Jag hade då även tillfälle att närmare beskåda det inre av
Singivagge, som med sina fyra sjöar och tvärbrant uppstigande fjäll troligen
är en av Sveriges vackraste fjälldalar. Kartan är beträffande denna
dal mycket ofullständig och uppvisar ett långsträckt vitt område, på
vilket de fyra sjöarna äro belägna. Av dessa äro de två västligaste
mycket små. De avrinna alla åt öster. Dit rinner även den bäck, som
kommer från »Krokdalen» (Durlings led).
Om den nu undersökta leden iordningställes, vinner man därmed
ej endast en mycket värdefull förkortning av färden mellan
Kebnekaise och Tjäkjadalens nordligare delar ända fram till Abisko, utan
man skapar även för Kebnekaise turiststation en lättillgänglig
utflyktsmöjlighet med naturskönheter av första ordningen. Singivagges
kanjon och vattenfall visa prov på en sällsynt vild natur, och sjöarna
i den övre delen av dalen med delvis underjordiska avlopp och
springkällor erbjuda på en gång idylliska och storslagna uppehållsplatser.
Från Singivagge leda dessutom tre lättgångna vägar upp till
Kebnekaises stortopp. Inne i dalen är terrängen i allmänhet lättgången
utom längs den tredje sjön, räknat från väster, där en sträcka
består av besvärlig, grovstenig ur. Vägen följer norra stranden av
samtliga sjöar.
Turistföreningen torde med all sannolikhet komma att vidtaga smärre
förbättringsarbeten på leden, så att denna både kortare och på
naturskönhet rika väg kan vandras även av mindre tränade turister.
Huruvida den därmed kan bli trafikabel även för vinterfärder kan ännu
icke avgöras. H. N. Pallin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
