Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelm Peterson-Berger: Utsikt över Jämtland. Ett Frösökåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått en liten meteorologisk orientering på en av Europas vcakraste punkter. Om någon säger att han kan allt det där förut, han har varit uppe både i stora utsiktstornet på Östberget och lilla vid Stocke och stått på kyrkvallen vid Frösö kyrka, begapande allt som därifrån är synligt, och alltså »gjort» sin ö efter alla turistbokens och amerikanismens regler, så svara vi: Frösön är ganska stor, nära en kvadratmil i ytvidd. Det låter kanske inte så mycket, men den som försökt lära känna denna yta någorlunda fullständigt, den stora vilda skogen på norra sidan, de något mindre, men rätt villsamma och innehållsrika på den södra och västra, de många bebyggda orterna, municipalsamhället, det stora flygfältet, det gamla bibliotekshuset och resterna av Frösö trivialskola, kyrkogårdarna, byarna, villorna, torpen; vidare kullarna, utsikterna, minnesstenarna med och utan runor, forngravarna, vägarna, stigarna, ängarna, bäckarna, stränderna, Kritsjön och kärren, han har nog en något avvikande uppfattning. Ju mer man strövar, dess fler upptäckter. Få Frösöbor lära väl fullständigt känna sin ö — och vi få nöja oss med det väsentligaste, vilket inte alltid är det mest bekanta.
14.
»Jag har en sal mot aftonen belägen» och genom dess fönster på gavelväggen ser man längst bort i nordväst vid klart väder några vassa och vanligen kritvita toppar blixtra fram över de blånande skogarna. Det är södra delen av Skäckerfjällen, den grupp som mest får namn efter Anjeskutan, men även innehåller Gråsjöfjället och Manshögarna. Man gör deras närmare bekantskap vid färden till lappkapellet i Kolåsen; i det ödsliga, mer lapska än jämtska landskapets storslagna mörkblå melankoli kasta de in sina högtidliga skuggor. Sjön Anjan vid deras fot är även som en bild ur någon urtidssaga eller ur Dantes Inferno. Södra stranden är låg och sank, mossbeklädd och glest överströdd med grå, vridna, lavprydda lik av jättegranar. Jag hade en gång tillfälle att studera denna dystra tavla i detalj sommaren 1901, då jag vandrade i Olav Digres och Arnljot Gellines spår till Stiklestad. Vägen gick över denna sjö som trafikerades av en liten ångbåt. Han hade legat en mycket lång stund vid strändernas enda lilla by, Baksjönäset, medan kaptenen sprang upp till en 3 kilometer avlägsen fäbod och hämtade en smörbytta. När vi äntligen fortsatte färden tornade vi på grund. 1901 var en ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
