Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelm Peterson-Berger: Utsikt över Jämtland. Ett Frösökåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på södergående morgontåget, följda av hela Åresocietetens bestörta och ogillande blickar. Tåget förde oss till Ytterån, på den tiden en mycket besökt brunns- och sommarkurort, ty därifrån skulle på aftonen en ångbåt frakta oss tvärs över Storsjön till Sunne prästgård, utgångspunkten för en två veckor lång vandring i Oviks-, Anaris- och Tossåsfjällen. Från uppehållet i Ytterån har jag ett litet privat minne: När jag trädde in i brunnssalongen, satt där en ensam, blond herre, kurortens kamrer, vid pianot, spelande och gnolande — min Irmelin Röse, som kommit ut föregående jul.
17.
Men innan vi denna gång nå dit, stannar blicken vid de mindre rundningar som höja sig klarblå över horisonten och som höra till Skutans drottningsvit. På Renfjället har jag en kulen höstnatt för 18 år sedan av en kamrat lockats till olagligt forellfiske med tillhjälp av en velocipedlyktas acetylénljus (som gör fiskarna på något sätt vimmelkantiga) och till straff fått bida dagbräckningen i en skogskoja utan eldstad, våt, huttrande och frysande som aldrig förr eller senare i mitt liv. Men synen av Areskutan i soluppgången var ändå oförgätlig. Från det närbelägna Välliste har jag mer oblandat ljusa minnen och betydligt flere; än har jag vandrat över dess rygg på väg till Vallbo, Vålådalarna m. fl. ställen, än bott på den vackra övergivna Millestvallen, som plär uthyras till turister. Av allt jag där upplevat är väl köpet av Sommarhagens tomt för mig privat det viktigaste: i juli 1910 sammanträffade jag där av en slump med dåvarande ägaren, som föreslog affären. Till samma minneskrets hör det vackert mörka och branta Ottfjället, medan Hottögsfjället som härifrån Frösön sett tycks hänga samman med det förra, men ligger två mil närmare, faller något utanför området för mina strövtåg i dessa trakter.
18.
Och så ha vi Oviksfjällen. Ja, om dem är också allting sagt, eller hur? Och ändå äro de sig aldrig lika. Ändå följer blicken varje dag deras stora blå våglinjer med ständigt ny förundran. Vilken skatt för Jämtlands enda stad, Sveriges enda fjällstad, att ha dem i sin närhet. Vilken skatt för hela Sverige, detta lättillgängliga och på allt sätt tillgängliga alpina område som så sällsamt förenar mildhet och trivsamhet med storvulenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
