Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wilhelm Peterson-Berger: Utsikt över Jämtland. Ett Frösökåseri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ströms vattudal 1891, 1894, 1913, av vilka jag i årsskriften 1895 skildrat den strålande andra i ungdomligt förtjusta ordalag under rubriken »Över Borgafjällen», färden i augusti 1907 — den andra på samma sommar! — upp till Hotagen, över Aspås, Lundsjön, Föllinge, Laxviken, vidare över Valsjön och Gunnarsvattnet in i Norge till Sörli och Nordli och över Brandfjella ner till Trondheimsfjorden och dess gamla kungastad — och många andra.
21.
Namnräckorna börja bli torra, tröttande, eller hur? Vad annat kunde de bli om jag ville räkna upp allt jag ser häruppe, till vilket någon hågkomst är knuten? Man ser inte blott de trakter Indalsälven genomglider, genombrusar, man ser ut över tre, fyra stora floders vattennät. Man ser ut över sjön med dess många sund, dess milslånga vikar, dess öar, uddar och holmar. Och man ser ett flertal av Jämtlands femtio kyrkor. Vem orkar räkna upp dem? Men jag har minnen från allt detta, inga mörka, många ljusa, några vemodig – – –
22.
Det börjar skymma. Den milda oktoberdagens guldglans mattas och drar sig åt blått. En aning höstkyla i luften. Det är tid att sluta. Men dessförinnan en sista vy, en tämligen okänd, men vacker. Vi förflytta oss till Stensgårdsberget, också en höjdpunkt, under vars västra sluttning Sommarhagen ligger. Vi gå nu till fots genom granskogen och träda ut på bergets sydöstra sida. En överraskande syn: de långa Frösöbackarna stupa djupt ned i Vallsundet, Brunfloviken sträcker sig förvånande stor, milslång och djupblå mot söder. Runt stränderna, uppe i byarna, börja ljus tändas — och plötsligt glimmar där nere rakt framför oss som en eldfest, en venetiansk natt: det är staden som låter, nu liksom varje kväll, hela sina rika gatubelysning flamma upp, en hundrastämmig ljusfanfar från civilisationens och kulturens värld. Våra ögon ha tröttnat på att stirra bort mot fjärrsyner, horisonter och vildmarker och glada sig nu åt dessa glansfulla tecken på mänskligt liv och verksamhet. Den lilla provinsstaden kan väl inte ännu som samfund och helhet sägas vara någon särdeles kraftfull uppenbarelse av högre syften, men genom kontrasten mot den västra och nordliga värld vi nyss i tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
