Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanna Rydh: 7 700 år av jämtländsk fornhistoria. Belysta århundraden och mörka årtusenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blot — var beläget på en av de skönaste platserna i det sköna Jämtland. Den bördiga Frösön med sina svällande gröna ängar och sin strålande blomsterprakt var den värdigaste tänkbara ramen för den fruktbarhetsgivande Frös dyrkan. Oviksfjällens allvarliga konturer och visionen av den alltid återkommande Åreskutan i fjärran som ett spänne i pärlbandet av fjälltoppar skänka en storartad kontrastverkan.
På Frösön, intill landfästet för bron över till fastlandet vid det nuvarande Östersund, står den runsten, som enligt vad vi hittills känna är den nordligaste i Sverige. Den bildar en märklig milstolpe i Jämtlands kulturhistoria, ty den är rest över Jämtlands siste hedniske gode, som blev en avfälling mot sin gamla tro och en tjänare till Vite Krist, vars dyrkan han spred inom jämtarnas bygd. Östman Gudfastsson var hans namn, vid 1000-talets mitt levde han, och sålunda lyder den kärva runskriften, som åt eftervärlden bevarat minnet av hans gärning: »Östman Gudfastsson lät resa denna sten och göra denna bro, och han lät kristna Jämtland. Asbjörn gjorde bro. Örjan ristade jämte Sten dessa runor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
