Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eric Festin: Storsjöbygdens kulturminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med denna trygga rotfasthet i hembygden ha jämtarna emellertid samtidigt varit ett vida farande folk på vägar och vatten. När Olav Trygveson 988 for på härnadståg till Gotland, berättas det, att han tog ett handelsskepp, som jämtarna ägde. »De vergede sig godt», heter det i sagan, »men det endte saa, at Olav ryddede skibet, dræbte månge mænd och tog alt gods». Under medeltiden ha jämtar med sina handelsskepp även anlupit Bergen, dit de troligen seglat från Levanger, med vilken stad jämtarna av gammalt idkat livlig köpenskap. Även med Trondheim hade de merkantil förbindelse, och det vill synas som om jämtmarknaden på Frösön, den s. k. Gregoriemarknaden, vilken 1798 överflyttades till Östersund, länge kommunicerat med marknaderna i Levanger och Trondheim. Av ålder var skinnexporten en landskapets huvudnäring, som även symboliseras i Jämtlands gamla sigill och vapen genom däri framställda jaktscener. Ända till norrländska tvärbanans tillkomst ha ju för övrigt jämtarnas handelsresor till Norge fortgått.
Det myckna kringflackandet på in- och utrikes handelsvägar blev en naturlig följd av landskapets läge vid en av Nordens äldsta och viktigaste färdleder. Än i dag kan man följa fragmentariska spår av vägarna efter denna led, och en hembygdsforskande jämte, Per Persson i Mellgård, sökte sig sommaren 1933 — då själv 72 år gammal — fram längs spåren av en sydlig sådan väg. De ledde honom, såsom framgår av kartan, från Jämtskogen vid gränsen till Medelpad, mot Bräcke, Gällö och Bodsjö, över sjön Näckten, genom Hackås och över Sannsundet till Oviken samt därifrån över öde fjäll till Ljungdalen och genom Skarvdörren in i Norge. I gamla tider gick man eller red eller klövjade längs denna väg genom skogar och över vadställen. Hävderna berätta om enstaka skyddsanstalter till de resandes bekvämlighet. Sålunda låg vid Björnön ett hospits, för vilket ärkebiskopen i Uppsala utfärdade ett skyddsbrev 1335, och sydväst om Helagsfjället fanns ett härbärge kallat Biskopsstugan. Av gamla färjeställen var ett, mellan byn Sanne i Hackås och Gårnäset på Ovikssidan, i bruk ända till 1771, då en häftig storm kom färjan att kantra, varvid alla — enligt traditionen sexton — ombordvarande omkommo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
