Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eric Festin: Storsjöbygdens kulturminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några av dem gjorde visitationsresor till dessa fjärran bygder, så bl. a. Jacob Ulfsson, som år 1503 invigde ett nytt, efter flandriska mönster hemmagjort altarskåp, den s. k. tabula gloriosa, i Ovikens kyrka, en av Jämtlands märkligaste kyrkor och just i dessa år föremål för en genomgripande restaurering efter tre årtiondens ödesmål. Den fick sin nuvarande form vid en utvidgning 1758 och den omfattar ett helt byggnadskomplex av synnerligen harmonisk miljöverkan, inlagt i en vacker östsluttning nära krönet av höjdsträckningen mellan Sannsundet och Myrviken. En låg stenmur med tre ädelt proportionerade stegportar och ett gravkor i ena hörnet vinklar sig kring den vita kyrkan och den eleganta klockstapeln. Vid restaureringen har man påträffat medeltida byggnadsrester i kyrkans nordöstra hörn, och mycket tyder på att anläggningen har sin upprinnelse i de gamla befästningskyrkornas tid. Det var från Ovikens kyrka, länge ett andligt kulturcentrum i Storsjöbygden, som reformationsverket utgick över Jämtland. Mannen, som ledde det, prosten Erik Andersson, handlade i bästa samförstånd med Gustav Vasa, bland vars mest betrodda kyrkomän han räknades.
Den kyrkliga konsten i Jämtland upplevde sin rikaste blomstring på 1600- och 1700-talen. Under 1600-talet odlades en högtstående snidarkonst, nämligen plattskärningsornamentiken, som kom till riklig användning vid fasadutsmyckningen av predikstolar, altaruppsatser och annan inredning. Det finnes en lång rad mästarnamn inom denna dekorationsteknik, men över dem alla höjer sig den bl. a. i Revsund och Ragunda verksamma Gregorius Rääf, av Johnny Roosval betecknad som en huvudmästare i detta nationella träsnideri, »som utvecklade sina rankor i självständiga banor, erinrande både om runstensslingor och om de barocka kansliernas kalligrafiska slängar».
Ett karaktärsdrag i jämtländsk 1700-talskonst är att rokokon här, i motsats mot vad fallet var i det övriga Norrland, där den gustavianska stilen direkt avlöste barocken, utvecklade sig till en länge härskande, provinsiellt självständig och idérik stilepok, uppburen av flera betydande formtalanger ur allmogens led.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
