Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eric Festin: Storsjöbygdens kulturminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lyckligtvis känna vi namnen på de främsta jämtländska stapelbyggarna. Den yppersta bland dem, Håsjöstapelns mästare, var Pål Persson i Stugun, snickare och snidare, konstsmed, bonde, nämndeman och klockare. Denna mångfrestande man — född 1732, död 1815 — tillhörde en gammal gästgivarsläkt med anor från en Gjurd Bodakarl på 1200-talet. Hans stapel från Håsjö, byggd 1779, har dels genom kopian på Skansen, dels även genom sin smäckra, sirliga konstruktion fått en starkt framskjuten plats i det allmänna medvetandet, men både ur konstruktiv och estetisk synpunkt förefaller den att stå tillbaka för de något senare byggda staplarna i Hällesjö och Borgsjö, bägge utan tvekan i sin art mästerverk av högsta rang. I länsmuseet i Östersund bevaras den färglagda originalritningen till Håsjöstapeln, och den ger oss besked om hur Pål Persson tänkt sig avfärgningen av stapelns olika partier (efter denna förlaga har Skansen-kopian numera målats om). Ritningen är synnerligen valhänt utförd — rita kunde han inte, Stugumästarn, men bygga, det kunde han!
Det fanns duktiga stapelbyggare i Jämtland före Pål Persson, och i konstruktivt avseende tog han arv efter dem, särskilt efter Pehr Olofsson i Dillne (1716—1782), som tillhörde den vittförgrenade och på många kulturområden betydande släkten Dillner. Det var Pehr Olofsson, som införde lökkupolen i det jämtländska stapelbyggandet. I motsats mot Pål Persson använde han en kvadratisk grundplan för sina staplar, av vilka ett par av de vackraste finnas på Frösön och i Hackås. Ännu en märklig kyrkobyggare och stapelkonstruktör må här nämnas, nämligen ryttaren Olof Månberg i Hackås, vars sinnrika takresning i Vemdalens kyrka väckt även nutida arkitekters häpna beundran.
Bland de mera framträdande kyrkomålarna från denna tid märkas »skilleriernas mästare» Carl Hofwerberg, den skicklige marmoristen Anders Berglin och, något senare, »Sveriges andre Hörberg», Pehr Sundin.
Det egenartade och självständiga i Jämtlands kyrkliga konst, sådan den växer fram under händerna på män ur allmogens egna led, självlärda eller utbildade hos mästare vid slottsbygget i Stockholm, får åtminstone till någon del sin förklaring av landskapets avlägsenhet från den svenska kulturens centralbygder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
