Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eric Festin: Storsjöbygdens kulturminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämtland var utkant och gränsbygd och genomfartsland, bebott av ett folk med både rotfasthet och rörlighet. Inom dess gränser har utvecklat sig en samhällighet av säreget och ursprungligt slag. De ständiga kastningarna mellan svensk och norsk överhöghet före 1178 hade medfört, att jämtarnas anslutning i realiteten blev ganska svag både till det svenska och det norska väldet. Först med kung Sverres seger över jämtarna nämnda år inträdde härutinnan en förändring, som för århundraden framåt och med i vissa avseenden ganska betungande medel fastslog jämtarnas underdånighet under Norges krona. Under de många politiska omskiftenas tid hade emellertid jämtarna hunnit organisera ett lokalt självstyre, en »bonderepublik», på grundvalen av en egen, förvånande tidigt utbildad rättskultur. Detta egenartade förhållande har hos oss ofta framhållits, men den norske historikern professor Edvard Bull har i sitt 1927 utgivna arbete »Jemtland og Norge» ytterligare framhävt dessa synpunkter och understrukit det högst intressanta med studiet av Jämtlands historia, att det kan ge oss en inblick i ett självständigt, primitivt bondesamfunds inre organisation, sådan den måtte ha varit överallt i Norden före rikssamlingens historia. Ett sådant samfund har, såsom Bull betonat, på intet annat håll — Island med sin särutveckling undantaget — bibehållit sig så långt fram i tiden och lämnat efter sig ett så förhållandevis rikt material.
Endast några antydningar kunna här ges om detta historiska material. Först av alla svenska landskap fick Jämtland sitt eget landskapssigill med vapen på. Detta skedde senast år 1301, och kring den norska riksskölden framställdes jaktscener såsom symboler för en av landskapets dåvarande huvudnäringar, jakten. Jämtland förde även eget banér, men om dess utseende veta vi intet. Utom sitt egna sigill och banér hade jämtarna även sitt eget arkiv, den s. k. landskistan, som under en av den dansk-norska tidens senare perioder förts till Trondheim och där gått förlorad till allvarligt avbräck för den lokalhistoriska forskningen. I denna landskista förvarades bl. a. Jämtlands egen lagbok, »landsskråen» kallad, dess privilegier och andra viktiga handlingar. Trots förlusten av landskistan har Jämtland emellertid flera pergamentsbrev och andra jämförliga urkunder i behåll än något annat landskap, och i sin mån torde denna omständighet sammanhänga med den förut omtalade rikedomen på släktgårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
