Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nilsson-Tannér: Västerkörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Har man rätt att våga ett antagande? Månne inte Karl XI:s jämtländska resa år 1686 hade sin stora betydelse? Det är legend och saga kring den litet knarrige kungens gnekande och skakande åktur genom de jämtländska bygderna. Än i dag leva sägnerna om den kungafärden på folkets läppar!Människorna ute i de avlägsna små byarna fingo plötsligen se en svensk kung med egna ögon. Därmed blev på en gång den svenska kungamakten välgörande personlig och påtagbar. Vad de minst av allt kunde vänta sig hade inträffat; en svensk regent höll sig inte för god att besöka deras avlägsna nejd, och vad mer: han tog med synbarligt intresse och omsorg del av deras tillvaros besvärligheter — och ibland kan det inte behövas mer för att en omsvängning i ett folks tänkesätt skall ske . . .
Mångahanda voro ärendena till trönderna, många voro också vägarna »derover». Ursprungligen sökte man sig över Kölen, där det bäst lämpade sig, utan hänsyn till mänskliga gränser och rågångar, men med tiden började stigar leta sig fram över skogarna och över fjällen, och mynnade dessa ut i större boplatser, blev det snart riktiga vandringsleder, märkta med skåror på träden och rösen på fjällen. Många av dessa leder känna vi mycket väl till, och i några fall ha senare tiders trafikbanor gått i deras tusenåriga spår.
Som ekrarna från ett hjulnav strålade vägarna ut från Frösön, inlandets hjärta, åt alla väderstreck. Sträckningarna mot väster voro inte de minst viktiga, där de i olika förgreningar runno över gränsen. Den sydligaste av dessa vägar ormade sig över gränsen genom Skarvdörren, där den förenade sig med den urgamla »Herrdal-Norgesvägen», medan en något nordligare sträckning av samma väg gick över gränsen norr om Essandsjöen. Det var nog en ganska livlig trafik efter denna väg, ty i slutet av 1700-talet »syntes från forna tider starkt upptrampad» stig, som på de flacka vidderna var märkt med stenrösen.
En nordligare passage, av vida större mellanfolklig betydelse, skildrad i skönlitterära verk och lärda avhandlingar, gick från Duved, vars gränstull anlades 1696, över den gamla byn Vallan, följde kalfjället mellan Rensjöarna och listade sig in genom Skurdalsporten, fortsatte genom Meråkerdalen och till Trondheim. Det är en gammal väg, känd och befaren av kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
