Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nilsson-Tannér: Västerkörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du gamla färdeväg! Man kan följa dig från Storsjöbygden till Västerhavet och hela tiden vara ledsagad av minnen och sagor. Redan i Revsundssjön körde kung Olav fast sin båtköl i den rämnande klippan, i Undersåker drack han ur en porlande källa, över backarna mot Bådsjöedet for småkungen Faluar av Gästrikland på väg från Haalogaland för tolv sekler sedan. Över myrarna mot Skalstugan byggde Armfelts finska karoliner kavelbroar i krigets mörka 1718. Armfeltsvägen kan man följa ända från Skalstugan, genom Merraskaret, sydväst mot Kråksjövollen, över Hermannssnasen, genom Fånetdalen och till Levring. I Levring står minnesstenen över Tröndelagens Sven Dufva, dragonen Stor-Ingvald, som på den ännu kvarstående visthusbodens trappa stod på avhuggna benpipor och svingade sitt svärd och visade »hvordan en norsk dragon kan dö». Litet längre upp i dalen, vid gården Suul, ligga trettiotvå karoliner sovande sin sista sömn i sina multnade munderingar under Ola Suuls enkla minnessten. Man skulle vidare kunna nämna Stene skans eller Garnes, där man än i dag måste böja sin nacke på samma sätt som en gång formännen under inkörsvalvets träbåge. Och söker man sig längre inåt bygderna, kommer man till Stiklestad — idel minnesrika nejder, där det skrevs historia en gång i tiden, ty »Her mellom Hallom, Haug og Haga, slutter det hedenske Norges saga».
Genom dessa pass mellan Jämtland och Tröndelagen ha vägarna letat sig fram från forntid till nutid. Olika stråk ha avlöst varandra. Olavsvägen och karolinernas vandringsled ersattes av den första forvägen, som öppnades 1798, efter denna kom Karl Johansvägen 1835, som delvis följde nya sträckningar, och slutligen den nuvarande mellanriksvägen, fullbordad 1878. Den gör en sväng åt norr, ned mot Sandvika, för att undgå Karl Johansvägens branta backar över Kråksteinslia, där man i enlighet med formännens oskrivna ordensritual tog sig den färdsup, som gick under benämningen »kråksteinskannan». Skalstugans tullstation är inte mansgammal på sin nuvarande plats och den väg, där bilen nu rullar fram, har icke ålderdomens helgd, men den är intressant nog i alla fall. Den följer den glittrande Inna i tvära bukter, för att plötsligt rusa in mot ett mörkt pass, där en vacker träbro — S:t Olavs bru — välver sig över en kanjon, i vars svarta djup älven sjuder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
