Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nilsson-Tannér: Västerkörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V. Lundgren foto.
De isländska sagornas Suul var kvarter och rasteställe för alla resenärer, från Gunlaug Ormstungas tid till de sista formännens.
Den långa krönika i trä, som bekläder väggarna i ett nutida tjänstemanna hem i Verdal, där sagan blomstrat genom mansåldrar, där man kan räkna generationers minnen på alla fingrarna ända ned i sagans dunkel, där yngste sonen heter Torger Flekk, som en gång gamle bonden på Suul — den krönikan avslutas med en etsande, livfull bild av en jämtländsk forbonde, vars hundskinnspäls fladdrar i snöblåsten, där han sitter på sin typiska skrinda och kör bort från gården — bort från tiden . . . Var forbonden den sista gestalten i dalens sagbok?
Formannalivet, som tjusar eftervärlden med sin primitivitet och sin mustiga, rustika humor, var hårda tag och hårt slit för folk och hästar. När man kommer ned till Sogna pass, där tallarna klättra dristigt uppför branterna och Seterbekken hejdlöst störtar sig utför i en mjölkvit, forsande kaskad, får man en påminnelse om färdemannens vardag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
