Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nilsson-Tannér: Västerkörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blev också slut med Meyers glanstid en dag. Högkonjunkturen efter fransk-tyska kriget följdes av depression och åtstramning på trävarumarknadeh; kommunikationsleden måste nedläggas och Meyer gjorde konkurs, han flyttade till Oslo, medan landsvägslokomotivet fick stå och rosta. Men hans minne lever, påstår Lund. Man glömmer inte så fort den karl som körde till Melen i kalesch, höll sig med livréklädd kusk och som fordrade att vägen skulle sopas innan han satte sin blänkande stöveltå i gruset . . .
På den tiden var det fart här i landet, menar Lund. Alla gårdarna häruppe voro gästgiverier. På Tynæss, Gilstad, hos Märta Jörgensen och Peter Finne bodde jämtar nästan året runt, och när de kommo i tagen om kvällarna, gick det ibland lustigt tillväga.
I ett par mansåldrar, från den första forvägens tillkomst till järnvägens öppnande, körde jämtarna sina foror av mjöl och kaffe, sill och fisk, fläsk, vin och socker från Levanger till Jämtland. Till marsmarknaden i Levanger kunde det komma tusentals jämtar, hela vägen uppöver dalen vimlade av hästar och folk, ibland i rader om två, trehundra lass, och efter S:t Hansmarknaden kunde hästhandlare från Jämtland komma dragande med »drifter» på upp till femtio hästar. I spetsen för hjorden satt handelsmannen själv i sin gungande karriol — och ofta satt en »breiarförkje» på baksätet; det var en rakstra för höslåttern. Hon behövde sällan skaka den långa vägen tillbaka, ty i Jämtland fanns det många raska drängar . . .
Ibland drog norsk ungdom i flock och följe uppför Verdalen för att söka arbete i Jämtland. Många stannade kvar och blevo goda svenskar. Och jämtarna satte fräs på tillvaron i den norska dalen. Hundratals verdalingar gjorde sig goda pengar på jämtarna, en del som gästgivare och värdfolk — det lönade inte att köpa hem mindre än en kaffebal till marknaderna — andra som hjälpkörare åt formännen, med vissa sträckor att köra och efter bestämd taxa.
Jämtfärderna blevo för verdalingarna en källa till mångahanda slag av vederkvickelse. Vilka historier voro inte i svang om de gråvadmalsklädda jämtarna — »jamtgråa», som de gärna kallades!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
