Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Nilsson-Tannér: Västerkörare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olof Ericsson foto.
Ånghästen som tog loven av landsvägsfororna. Meråkerbanans lokomotiv »Leiv» på Storliens station i oktober 1879, tre år innan mellanriksbanan i sin helhet öppnades.
Vare sig de körde genom bygderna med klingande bjällror på gott vinterföre eller daskade fram på karriol i midsommartid, sökte man sig till vinduet, när jämtarna kommo. Man visste så på dagen, när de voro att vänta, att man inrättade sitt dagliga liv efter deras ankomst eller avfärd. »Når jamten snur nasin i aust, ska ’n lægg sæ å sti op når ’n sjer» var ett vanligt ordspråk, vilket ordagrant kan översättas sålunda: »När jämten vänder näsan mot öster, skall man lägga sig och stiga upp när man ser.» Det vill med andra ord säga, att när jämtarna reste österut, alltså hem från Levangermarknaden, kunde man både gå i säng och stiga upp i fullt dagsljus; man behövde alltså inte tända ljus i huset vid den årstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
