Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Boberg: I odlingens utmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid de större helgerna om vintern, då myrar och vatten frusit till, så att det var lätt att färdas efter obanade leder, kom obygdsfolk från fjälltrakterna i stort antal ned till sockenkyrkan. En julmorgon där, med glimmande ljus i takkronor och fönster, var väl de flesta fjällbors allra första upplevelse nere i stora världen. Ty till ottesången skulle man, även om det var två, tre mörka skogsmil eller än mera mellan hemmet och kyrkan. Och barnen fingo följa med redan vid ganska späd ålder. Med detta minne från sockenkyrkan blandade sig väl också hos de flesta fjällbor intrycken från det allra första besök, de i fars och mors sällskap fingo avlägga hos handlanden nere i bygden. Även handelsboden blev för dem ofta nog en sorts tempel i barndomsminnenas värld. Där fanns så mycket grant att se, och genom boden drogo så förunderliga, främmande dofter från snus, tvål och karamell.
Var det trängsel i butiken, så inte hörde fjällbon till dem som bröstade sig fram till disken. Han höll sig mest i skymundan med sig och sitt. Affärerna lade han i regel förtroendefullt i handelsmannens hand. Denne skötte om försäljningen av skinn, fjällripor, skogsfågel och annan inhöstning, som långfärdsmannen tagit ur sina marker. På så vis blev också utvexlingen vid boddisken av in- och utgående varor och livsförnödenheter en bytesaffär, där endast överskottet förvandlades till reda pengar. Och samma handelssystem tillämpas f. ö. ännu i dag mångenstädes uppåt obygdskanterna i Jämtland.
Kring Järpströmmens källsjöar i övre delen av Kalls socken ligger västra Jämtlands mest undanskymda fjällbygd. Få äro här de ljusa röjningsfläckarna i skogens och ödeviddernas mörka matta. På sina håll har i gångna tider, här uppe som annorstädes i våra höglandstrakter, en eller annan nybyggare slagit sig ned ett gott stycke ovanom gränsen för odlingens naturliga förutsättningar. Där har han tvingats till reträtt för den klena bärgningens skull, för köldens, vintermörkrets och isolationens gastkramning. Men han har ej givit sig utan strid. Ett gammalt, igenvuxet hygge, några vördnadsbjudande stenrösen eller ibland rentav en kvarstående mur mitt i vildskogen manifesterar ännu den trotsige odlarens vedermöda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
