Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Boberg: I odlingens utmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ända där uppe vid randen av den öppna vidden har fjällbonden sina slåtterängar.
Färg är det förresten överallt i dessa fjäll, färg, som ögat kan frossa på i det oändliga utan att förtröttas. Men den grälla tonen på ett ställe i sluttningen ovanom skogs- och buskmarkerna slår dock alla rekord — det ser närmast ut som om man drupit anilin över något hundratal tunnland av den nedre kalfjällsregionen. En tur till platsen skulle kunna övertyga oss om att det är förtorkat blåbärsris och ingenting annat, som ger terrängen denna nästan vanvettiga kulör.
Men låt oss återvända till själva fjällgården.
Åt ett annat håll närmare åkerområdet skymtar, nere i en däld, taket på ställets husbehovssåg intill den bäck, som mynnar »västerst» i sjön. Vid stängslet, som hägnar inägorna, stå fähusen med öppna gödselgluggar stirrande som tomma kanongap mot gårdsvallen, och längre in på ängsmarkerna ligga de små, lavgrå ladorna med sina rafttak utkastade som på måfå, men i själva verket ordnade efter ett väl utspekulerat system, där det ena nya uppslaget fogats till det andra alltsedan odlingen först fick fäste på platsen. På en björkbacke innanför gärdesgården slutligen står ett litet brädbeslaget hus. Ur plåtskorstenen, som ränner upp genom dess tak, vältrar röken immerbadd tjock och gråvit ut i den höstklarå dagern. Gammalt folk tycker om värmen — här bor en äldre lappänka, som köpt sig ett drägligt födoråd på stället. En annan företeelse, som man eljest brukar finna vid nästan alla enstaka gårdar nära lapplägren, saknas här. Det är det stora härbärget, granbornas, nomadernas gemensamma upplagsplats för en hel del varor och förnödenheter, som på vinterföret fraktas upp från bygden.
I mangårdsbyggnaden möta vi den för dessa trakter vanliga grundtypen — ett hus vilande på knutstenar med upplagd torvbänk — omfattande storstuga, samtidigt också kök, samt kammare. I senare tid har man byggt till huset.
Här bor en ganska stor familj — folk, som från början fått lära att lita till sig självt i ett arbetsliv, vars skilda skeden äro tätt slutna till årets kretslopp.
Far i gården — född och uppvuxen i fjällbygden — är en man i sin bästa ålder. Han har dock nog många år på nacken för att ha prövat nödtiderna; han har varit med, när folket däruppe ovan odlingsgränsen genom missväxt och uttunningar i villebrådsstammen ställts på oförskylld förknappning under långliga tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
