Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Boberg: I odlingens utmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det gäller ändå att ej skatta mark och sjö för hårt; det måste finnas liv kvar i dem, som tassar på tysta, mjuka fötter inne i skogarna eller sveper i lätta, glatta slag genom vattnen, om en fjällbo skall kunna leva.
Och mor på stället är ej nämnvärt märkt av åren hon heller. Lätt som en fjäder far hon mellan kök och visthus; här skall vankas färsk fjällfisk med skirat smör och tunnbröd samt hjortron och grädde nu när det är lördag och det till på köpet kommit främlingar till gården.
Men låt oss nu först lyssna till vad den ganska fåmälde husbonden, som svar på våra frågor, har att meddela om livet på stället.
Vintern är här som annorstädes i fjälltrakterna körslornas och jaktens tid, sommaren framförallt jordarbetets och bärgningens — vår och höst ägnas i mångt och mycket åt beredelser för verksamheten under de båda huvudårstiderna.
Om hösten gäller det bl. a. för manfolket att reparera upp timmerdoningarna — under »normala» år skall oftast en eller annan av pojkarna i gården ut på »förtjänst» med skogsavverkning eller körning. Stöttingar och stöttingsrejp (järnkättingar) besiktigas därför noga, bristfälligheter repareras och gamla utnötta don bytas mot nya. (Det står en fältässja utanför gårdslidret; det finns smidesstäd, släggor, skruvstäd, tänger och till och med en liten borrmaskin inne i stallskjulet. De bära allesammans spår av flitig användning.)
Under höstveckorna skräddas och sys det också i viss utsträckning för den kommande vintern; man tillverkar nya »tussar» eller bättrar upp de gamla, ty så fort snön kommit skola mjukskorna på. Man går så lätt i dem, den som hunnit upp i åren ett stycke blir liksom ung på nytt, när han får valsa fram i ett par varma, väl stoppade skall- eller bellingskor. Nu tar man också fisk för vintern, den saltas ner i kaggar och är, när den »legat till sig», en i fjällbygderna högt skattad rätt.
Under senvintern eller i förvårstiden »byggas» vanligen fisknäten med hjälp av de ofta hemmagjorda nätnålarna — glatta tingestar av enträ, björk, ben eller horn (vissa spetsar och pilar på renhornen ävensom skenben från älg eller ren giva ett utmärkt material). Man rustar sig även i andra hänseenden till sommarens arbeten: en hel del smiden utföras också nu, räfsor pinnas, ljåorv (lieskaft) och andra redskap ses om och bättras upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
