Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Boberg: I odlingens utmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under medarna på de lätta slädar, som nyttjas för vissa av sommarkörslorna, särskilt höslädarna, fästas annstänger av grantjur. Allt snickerivirke är man angelägen om att hugga vid den rätta årstiden och på »nedan». Vidjevirket skäres också helst under detta månskede, annars blir det snart luggigt och uppslitet.
Forslingar över obanad mark sommartid utföras ej sällan med s. k. stöttingssläpa. Hästen spännes för en timmerstötting med ett par bakåt vidfogade starka träslanor, som vid körningen hasa över stock och sten. Ovanpå släpan är en lätt lastflake fästad.
Men livet annars på en sådan obygdsgård? —
Det är inte bara, som mången tror, ett evinnerligt slit och släp, inte bara en lång vadmalsgrå vardag. Det är också stilla stunder och till och med festliga timmar, som lyfta tankarna till flykt. När mörkret fallit på och dagens alla sysslor äro undanstökade, samlas ofta hela familjen i den varma, vilsamma ljuskretsen kring aftonlampan, som brukligt varit i nästan hela vårt land förr i tiden.
Här i gården finns gott om ungdom och det har tydligen ansats och fejats nästan överallt kring stugorna till helgen. Pojkarna plocka fram rakspeglar och söndagskostymer, och den återstående delen av kvällen har sin prägel av ron och freden ute och inne och av den med både andliga och lekamliga näsborrar förnimbara doft, som svävar ut från nytvättat arbetsfolk i skinande rena linneskjortor och blusar. Dragspelet får vara med på ett hörn det också — dess toner komma ej stämningen att remna sönder. När månen seglar upp över fjällåsarna, spökvit och blek som hade den lik i lasten, och höhässjorna kasta svarta, hemlighetsfulla skuggor över de stubbade åkrarna, då strömmar »Fiskarvalsens» eggande melodi ut genom den halvöppna dörren till sommarstugan. Ho vet, det är ändå bara en dryg mil ner till bygden, där det dansas på allvar, och pojkarna häruppe ha flinka ben ...
Fjällbonden, sådan jag här sökt teckna honom, är i viss mån en vikande företeelse i svenskt folkgalleri och näringsliv. Den mödosamma, osäkra pioniärtillvaron däruppe i odlingens utmarker har ju redan mångenstädes förbytts i en annan med fastare underlag för hushållningen än slåttern på ströängar och gungande starrbottnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
