Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Boberg: I odlingens utmarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mer och mer har fjällbonden odlat upp kring sina knutar, allt större skördar tar han från inägojorden. Vissa år är han dock ännu i hög grad beroende av sina otämjda ängsmarker. När hötillgången är knapp, händer det, att han i stor utsträckning nödgas falla tillbaka på skogs- och fjällslåttern, om han skall kunna tillgodose gårdens tarv ifråga om kreatursfoder. Men de riktigt hårda tiderna äro väl för alltid gångna; den jämtländska fjällbon lever på det hela taget lika gott som folk i andra delar av Sverige.
Riktigt förmögen har han väl aldrig varit; då har guldet snarare någon gång stannat på kistbottnen hos hans nabo, lappen. I sin förnöjsamhet har fjällbonden haft sitt rikemansrike. Ty ont har han kunnat slita, nästan omänskligt ont ibland. Han har på sitt vis varit en Guds lille underman, som i nödåren kunnat »narra fram» livet hos sig och de sina på litet och rakt ingenting. En försvinnande typ, heltvisst. Men en typ, som är värd sin runa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
