Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Wedholm: Ur Ragundadalens saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den nejd, där järnvägen nu slingrar mellan den stora bron över Indalsälven och Bispgårdens station, smalnade Ragundafjärden mellan höga bergåsar. Denna led, för vilken Edesundet kan vara ett lämpligt namn, förträngdes ytterligare av en bergig ö. Traktens natur påminde alltså om förhållandena vid Krångedesundet. Även utvecklingen blev i mycket likartad. Landets stigande ur havet — »den svenska vallens höjning» — torrlade sundets ena arm, varvid den nämnda ön blev fast land. I den andra framträdde ett strömdrag. Under ett par århundraden kunde detta löpa i tvenne varandra motsatta riktningar såsom fallet ännu är i Norrström mellan Mälaren och Saltsjön, där »uppström» råder ej så sällan. När fjärdens ovan Edesundet belägna del övervunnit sitt »mälarstadium», var Ragundasjön ett fullt självständigt vatten. Törhända äga vi rätt tänka oss sjön utbildad för omkring 7 500 år sedan. I Edesundet blev strömmen allt våldsammare. Dess grävningsarbete hejdades först av fast berg. Under olikartade utvecklingsstadier formades ett fallkomplex, vildare än Krångedes. Dess namn blev Storforsen.
När landhöjningen torrlade Edesundets västra arm, trädde en av istidens jöklar till oigenkännlighet förvandlad flodbädd i dagen. Det var Indalsälvens fåra från tider före inlandsisens. Även i denna trakt hade isen modellerat om landet så grundligt, att floden måste söka sig ett nytt lopp. I denna nya flodfåra skummade Storforsen och här gick Indalsälven fram intill sjuttonhundratalets slut.
Allt efter som havet dragit sig tillbaka åt öster har Jämtlands och Medelpads stora flod sålunda fortsatt att lägga mil efter mil till sin längd. Hela det område författaren kallat Ragundafjärden, ligger nu omskapat till älvdal. Med havet förenar sig älven i Klingerfjärden nära Sundsvall. Med fulländat konstnärsskap har den utmejslat sin romantiskt sköna ådal, smyckande den med strandterrasser och nipor, forsar och lugnvatten. Omdaningsarbetet fortgår ännu. Ungdomligt raftöverflöd kan än i dag läsas i Indalsälvens karaktärsfyllda drag.
Vid istidens slut var klimatet redan så gynnsamt, att Sydsverige stod smyckat av vida skogar, där björk och tall dominerade men där även ädla lövträd funnos. Kring Ragundafjärdens yttre delar växte de förstnämnda trädslagen. Då som nu inramades Ragundadalen av sina måleriska berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
